Hundnätter

Har läst Hundnätter av Mirja Unge. Tidigare har jag läst Järnnätter, som jag tyckte var helt fantastisk, och Det var ur munnarna orden kom, som jag också tyckte mycket om. 

Detta är handlingen:

Nadja återvänder hem till det övergivna huset på landet efter många år i staden. Hon börjar arbeta på ett boende för unga, återknyter kontakten med några av de vänner som blivit kvar och träffar en senig skugga till man i grannstaden. I byn tycks allt vara sig likt, de outtalade maktförhållanden och våldsamheten som en gång fick henne att dra består, eller har gått i arv. Nadja får syn på mer än vad som är bra för henne och märkliga saker börjar hända. Någon har spikat upp ett gäddhuvud på hennes husvägg, en av flickorna på hemmet hittas död - och vad är det för hund som stryker runt i skogsbrynet?

Om man har läst tre böcker av samma författare och blivit helt hänförd över språket och skildringarna, då kan man väl säga att man rent generellt gillar den författaren? Den här boken är dock inget för den som är petig med interpunktionen, den är skriven lite i samma stil som boken Jänken av Märta Weiss som jag också tycker mycket om (trots att jag kan vara petig med interpunktionen, men ibland passar det att göra sig fri från reglerna). Fast med en avsevärt mer handlingskraftig huvudkaraktär än Inger (Nadja påminner lite om Bente i Järnnätter tycker jag). Lite oklar handling ibland, och man får ingenting gratis serverat. Men älskade språket, miljöskildringarna, dialogen, drivet, ALLT. Den här boken får fem hippiekollektiv av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er.