Men nu fanns det ingen slö och tjock fjording att tillgå, så det var bara att klättra upp på Fullblodet och gilla läget. Vi red en övning som var så här: Trav, vänd halvt igenom från A till B i skänkelvikning, tiometersvolt vid B, sedan öppna mellan B och M, sedan halvt igenom i skänkelvikning från C till E, tiometersvolt vid E och så öppna mellan E och K. Sedan var det: vänd halvt igenom från A till B i skänkelvikning i trav, tiometersvolt vid B, galoppfattning ur volten, avbrott till trav vid M, vänd halvt igenom i skänkelvikning i trav mellan C och E, osv osv i en evighetsövning. Det var både jobbigt och svårt, för allting hände hela tiden och speciellt övergången från galopp till trav och hinna få till en bra hörnpassering och balanserad vändning på bara några få meter var lurigt.
Det gick väl ändå rätt så okej att rida Fullblodet, tycker jag. Fast hon hade stora rörelser, och munnen var besvärlig, tycker hon gick bakom lod väldigt mycket. Men det sa Ridlärare A efteråt att det var bara att på med mer ben och mjuk i handen, så det får jag väl testa nästa gång. Tycker ju det är svårt innan man hittar knapparna så det kan väl bara bli till det bättre tänker jag. Annars kändes Fullblodet väldigt mjuk och fin och sidvärtsrörelserna var fina, fast hon tappade lite energi mot slutet. Jaja. Det här var väl nyttigt för mig, antar jag.
Vi hade ett fullblod i min ridgrupp i ungdomen, Didrika hette hon. En dröm att rida, mjuk och fin. En riktig drömhäst.
SvaraRadera/Annika
Minns också ett fullblod från förr, en f d galoppör som hette So Quick. Han var den lataste hästen på hela ridskolan och vi tyckte att han borde ha hetat So Slow :)
Radera