Igår skulle jag till stallet på möte i tävlingskommittén innan ridningen, kom dit några minuter innan mötet skulle börja och sprang som ett barn till anslagstavlan för att se vilken häst jag skulle få. Nej okej, jag sprang inte, men gick med raska steg i alla fall. Visade sig att jag skulle ha Travaren. Helt okej för mig , han är snäll även om han inte är speciellt lättriden. Känslig i munnen, blir lätt trippig och har svårt för galoppen (dock ÄR han ingen travare eller fd travare, men han påminner ändå om en).
Mötet gick väl...bra? Det visade sig att några som tidigare varit drivande i tävlingskommittén av olika skäl nu valt att lämna klubben, det är ju sånt som händer. Första gången jag kom med i tävlingskommittén var omkring 1996, då avgick ALLA kort därefter i någon form av oklart riktad missnöjesyttring, och jag var ensam kvar att bygga upp ett raserat korthus utan att ha en aning om hur någonting fungerade. Men det gick ju att lära sig och under ett drygt decennium var jag sedan the queen of fucking everything när det kom till att vara tävlingarrangör, så det kan man väl bli igen tänker jag. Grejen är den att under de cirka 15 år som jag har varit borta har allting digitaliserats och det som förut gjordes i pappers-, brev- och telefonform görs nu i ett system som bara en av de som lämnat haft tillgång till och kunskap om. Men som jag lite sturskt sa Men det kan väl inte vara så djävla svårt att lära sig om ALLA klubbar har det här? Så det löser sig säkert, och det var för övrigt bara två tävlingar inplanerade för året, en Pay & Jump i april och en enstjärnig (det som tidigare hette lokal) hopptävling i september. Inga klubbtävlingar var planerade, men jag tänker att vi får svetsa ihop oss lite mer först (och jag får uppdatera mig!) och sen kan man börja bygga vidare. Plus att det brukar vara någon form av åtminstone klubbhoppningar på loven, typ sportlovshoppning, påskhoppet etc, som instruktörerna håller i. Det är ju ett stort plus för "på min tid" så ville den dåvarande ridskolechefen överhuvudtaget inte befatta sig med sånt och det var en evig kamp eftersom vi i tävlingssektionen (som det senare blev) tyckte att det borde finnas någon instruktör som tog ansvar för själva hästdelen när det kom till klubbtävlingar på ridskolans hästar och ponnyer och som också hjälpte till att fördela hästarna så att alla åtminstone skulle få en häst/ponny som de hade suttit på tidigare och behärskade, för om alla skulle få som de hade önskat så skulle vissa hästar skulle få starta 18 gånger och andra ingen. Men där var intresset minst sagt svalt, så åtminstone där verkar det ju ha blivit en förändring till det bättre. Det ska nog gå att bygga upp någonting igen och nu har vi i tävlingskommittén känt varandra på pulsen lite och det här ska nog bli bra.
Skuttade sedan ut i ridhuset för ett pass med Travaren. Tyckte det gick riktigt bra, om man bortser från galoppen, och där gjorde vi många väldigt fina fattningar, men han har ju svårt att hålla galoppen och nu skulle vi galoppera på kvartslinjen och han har så dålig egenbalans så det gick verkligen inte bra. Men i skritt och trav var han riktigt drömmig! Var framme bra för skänkeln, gick lugnt och avspänt istället för att ömsom sega och ömsom trippa fram bakom hand som han mycket väl kan göra. Vi red en övning som var så här: trav och nedsittning, efter en hörnpassering skulle vi rida skänkelvikning in till kvartslinjen, därefter en sexmetersvolt och sedan rakrikta och skänkelvikning för andra skänkeln ut på spåret igen, därefter galoppfattning och galoppera på andra kvartslinjen ner till kortsidan, övergång till trav och så börja om från början. Egentligen var det meningen att vi skulle rida utan stigbyglar och det hade jag absolut kunnat göra om det inte varit galopp involverad, men Travaren bryter liksom inte av till trav som andra hästar gör när det enda som händer är att det blir lite skumpigt innan man hittar tillbaks till rytmen, utan med honom blir det verkligen som en tvärnit så man nästan far fram över halsen oavsett hur förberedd man tycker man är. Kände att det skulle varken gynna honom eller mig att jag skulle dunsa omkring i obalans när det redan var jobbigt för honom, så jag gav mig själv lite dispens. Inte för att det gick lättare med galopparbetet, men jag satt i alla fall någorlunda stadigt. Men bortsett från det kändes det BRA! Ser fram mot att få fortsätta jobba med den här killen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar