Har läst Bakom stängda dörrar av B. A. Paris. Den handlar om det här:
Det perfekta äktenskapet? Eller den perfekta lögnen?
Alla känner ett par som Jack och Grace. Han är snygg och förmögen, hon är charmig och elegant. Han är en hängiven advokat som aldrig har förlorat ett mål, hon sköter hemmet och maten till fulländning och avgudar sin handikappade lillasyster. Fast de är nygifta verkar de ha allt. Man kanske inte vill tycka om dem, men man gör det. Man blir ohjälpligt charmad av deras otvungna, bekväma hem och av deras trevliga middagar. Man skulle vilja lära känna Grace bättre.
Men det är svårt, för man upptäcker att hon och Jack är oskiljaktiga.
Vissa skulle kalla det för riktig kärlek. Andra undrar kanske varför Grace aldrig svarar i telefon. Eller varför hon aldrig kan komma och ta en kopp kaffe, fast hon inte jobbar. Hur hon kan laga sådan enastående mat och ändå vara så slank. Eller varför hon aldrig verkar ha någonting med sig när hon går ut ur huset, inte ens en penna. Eller varför det sitter skyddande ståljalusier för alla fönster på bottenvåningen.
Vissa skulle kanske undra vad som egentligen pågår när middagen är över och ytterdörren har stängts
Jag kände mig lite kluven till den här boken. Den var rätt välskriven och spännande, men tror att berättelsen hade vunnit på att
((( !!! LITEN SPOILER ALERT !!! )))
låtit Jacks ondska liksom mer smygande istället för pang bom vändas från supercharmör till fullblodsmonster i princip i samma sekund som fort ringen satt på Graces finger. Det kändes inte så sannolikt? Kändes heller inte så sannolikt att den handlikappade systern skulle kunna vara så smart och beräknande, och att en man som Jack som hela tiden låg en miljon steg före i allt vad Grace försökte sig på skulle gå på att de plötsligt skulle dricka whisky ihop och inte märka vad hon gjorde? NJAAA? Men i övrigt var den väl okej. Den får tre George Clooney-kopior av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar