Skulle aldrig göra något dumt eller vara elak

Då och då läser jag hästannonser. Ska absolut inte ha häst, kan eventuellt tänka mig att bli medryttare igen om det är ett okej upplägg, men känns också som att jag har flyttat gränsen för vad som är ett okej upplägg. När jag blev medryttare på Lille P var jag noga med att betona att det var viktigt för mig att ägaren kände förtroende för mig och min ridning. När jag började rida honom förra hösten så hade han blivit inriden under våren och sedan gått på bete hela sommaren och var nu i princip inte mer igång än att han hade blivit longerad några gånger med sadel och träns så det var ju verkligen i stort sett som att börja om från ruta ett. Och efter ett par månader fick jag ett sms från ägaren där hon skrev att hon testat att rida honom och oj vilken skillnad (till det bättre dårå) och tyckte det var superbra. Och jag tycker jag var transparent och informerade om både ups and downs som det ju såklart alltid är, men särskilt med en unghäst under igångsättning och utbildning, men jag tyckte ju också att det gick framåt. 

Bortsett från en gång när jag var sjuk och en annan gång när det hade kommit 30 centimeter snö över natten så kom jag som avtalat alla dagar (meddelade såklart också att jag inte kunde komma de gångerna). Inga stallsysslor ingick egentligen i upplägget, men jag mockade ridbanan och sopade stallgången minutiöst efter varje gång, putsade sadel och träns minst en gång i veckan och lade tillbaka allting exakt där jag hade tagit det. Har läst i diverse hästrelaterade Facebookgrupper om medryttare som aldrig kommer som avtalat, som slarvar och hafsar och inte alls gör vad som kommit överens om, fast jag antar att majoriteten ändå sköter sig exemplariskt men det är väl inte dom man skriver om. Skulle nog ändå säga att jag hör till den senare gruppen. Men från att "du får rida hur mycket du vill" och prata om att vi skulle ta dit tränare och att jag kunde ta med honom till ridskolan och rida honom på lektion (allt enligt ägarens förslag) till att plötsligt "nu vill jag rida mer själv" till "nu behöver jag ingen hjälp mer" snudd på från en vecka till en annan, och även om jag på ett plan kan förstå det, det är ju hennes häst, så kom det ju ändå lite plötsligt, men okej, det är som det är. 

Men sen fanns det ju plötsligt en ny medryttare trots ägarens ord om att "jag hör av mig om jag behöver hjälp igen", och då tänkte jag att jaja, det var väl nåt personligt dårå, inte så kul kanske, men inte heller något jag kan göra så mycket åt, det är väl bara att gå vidare i livet helt enkelt. Men sen såg jag i någon Facebookgrupp att hon sökte "någon som kunde aktivera från marken" och SEN blev jag ju tillfrågad om jag kunde tänka mig att rida ut honom ett par gånger i veckan och NJAE, nu räcker det väl, kände jag då. Dels för att jag inte är jätteintresserad av att bara rida ut, men främst för att jag inte klarar av när folk är så himla röriga och håller på att ändra sig hela tiden. Folk behöver verkligen inte gilla mig eller tycka att jag rider bra, men då får det väl gälla hela tiden då? 

Sen känner jag också att det ändå är ganska gött att inte vara så himla uppbunden, utan jag har mina två kvällar i veckan på ridskolan och behöver inte, som förra hösten/vintern, hetsa hem från jobbet för att hinna rida innan det blev mörkt. Så "ett okej upplägg" som medryttare hade kanske varit...en gång i veckan? Eller max två. Drömmen hade varit någon i närheten som bara ville ha hjälp med dressyr/markarbete och som hade tillgång till en vettig ridbana eller helst ett ridhus (ja, nu var det ju drömma jag fick göra). Någon som älskade att hoppa och/eller rida i skogen men som hatade att rida på banan och som gärna överlät det till någon annan. Sen kan jag absolut mocka och bära vatten och packa höpåsar och putsa och whatever stallsysslor som behöver göras, det tycker jag bara är mysigt. Men ja, sannolikheten för att det ska finnas någon som matchar detta är väl inte sådär jättestor känner jag. Såg i och för sig för ett tag sen någon lite utanför byn som sökte någon som ville "rida ut eller trimma på banan någon gång i veckan", lät ju bra men de ville också att man skulle skicka film på när man rider  för det här var tävlingsponnyer, och då kände jag att de nog förväntar sig att man ska vara mer än bara hobbyryttare så det var ju bara att scrolla vidare som det heter. 

Hur som helst. Kollar på hästannonser som sagt, men det är 99,99 % rena fantasier. Men det är kul att läsa ändå. En grej som jag har reagerat på är något som snudd på har blivit en standardformulering i alla annonser på senare år, nämligen fraser i stil med "skulle aldrig göra något dumt" eller "skulle aldrig vara elak" eller "menar inget illa". Ett typiskt exempel är: Snäll [ålder, kön, härstamning etc], okomplicerad i all hantering så som lasta, duscha, sko, klippa etc. Snäll att rida, trafiksäker, går att rida ut på ensam och i grupp. Ingen nybörjarhäst då hen har mycket energi, men skulle aldrig göra något dumt som att bocka eller sticka. Alternativen är kan bocka lite i galoppen men skulle aldrig vara elak eller är snäll för det mesta, kan ha lite attityd ibland men menar inget illa med det. Det är ju alldeles HEMSKT vad folk är insatta i vad deras hästar tänker och känner och framför allt vad dom (hästarna alltså) har för uppsåt i sina beteenden. Okej, jag vet att väldigt få, om ens några hästar är elaka utan anledning, är de det så  är det oftast ett uttryck för att de har ont någonstans, eller att de vantrivs, så det är klart man kan skriva så och ändå så att säga ha täckning på kontot för det. Men "skulle aldrig göra något dumt" eller liknande, hur kan man ens lova något sånt? Hästar är ju ändå flyktdjur. Jag skulle väl kunna säga om Köttbullen, som jag ändå ridit ganska mycket, att det är rätt sällan hon "gör något dumt" i den meningen att hon (peppar, peppar, osv) så gott som aldrig sticker eller bockar (i alla fall var det längesen nu), men visst har det hänt att även hon har studsat till lite när det i hennes värld har stått en skottkärra på fel ställe eller när det har prasslat mystiskt i någon buske vi har passerat. Men det betyder ju inte att det aldrig kommer att hända. Och att som ägare lägga mänskliga värderingar som elakt och illasinnat i för hästen helt naturliga beteenden känns ju...ja, jag vet inte, men lite korkat? 

Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg, men jag behövde väl ventilera detta och tja, nu är det skrivet och färdigt att kastas ut i cyberspace där det kommer att studsa runt till ingen nytta forever and ever and ever.