Flickan som älskade Tom Gordon

Har läst-om Flickan som älskade Tom Gordon av Stephen King. Den handlar om det här:

Nioåriga Trisha McFarland skall tillbringa lördagen med sin storebror och sin mamma. När de vandrar i skogen viker hon av från deras stig och hamnar allt djupare in i en vildmark full av faror och fasor. Speciellt när det börjar bli mörkt.

Trisha har bara sitt eget lokalsinne att gå efter, bara sin egen uppfinningsförmåga som skydd mot naturen, bara sitt eget mod som vapen mot den tilltagande skräcken. Till tröst har hon sin Walkman, där hon rattar in basebollaget Boston Red Sox kamper och lyssnar till hur hennes hjälte Tom Gordons avslut räddar hem matcherna. Och när mottagningen börjar bli otydlig tar Trisha till fantasin. Tom Gordon går bredvid henne i skogen - det blir hennes enda chans att klara sig mot fienden, den som bara de slaktade rådjuren och de kullvräkta träden vittnar om.

Det här är en av Kings inte-så-läskiga böcker, alltså det är ju såklart läskigt att gå vilse (har lite svårt att ta in hur ENORMA skogar det kan finnas, här i Skåne så borde man ju kunna komma till bebyggelse ur vilken skog som helst på ett par timmar, givet att man inte går i cirklar dårå) men det finns (i princip) inget som är övernaturligt i den här berättelsen. Jag tycker mycket om den, ska jag vara lite kritisk så kanske Trisha är lite VÄL analytisk och smart för att vara 9 år, och jag tycker också hennes krafter är lite överdrivna. Det är jobbigt att gå många timmar i sträck på en stig, att gå många timmar i sträck i obanad terräng är jättemycket mer jobbigt, och att gå många timmar i obanad terräng utan att ha ordentligt med mat och dryck PLUS en miljon myggbett måste vara ULTRAJOBBIGT. Men det är väl det enda jag har att invända. Jag ger den här boken fyra vandringsleder av fem möjliga.