Så var det dags för BOOT CAMP, the winter edition. Annars brukar vi ju ha BOOT CAMP typ i augusti, ofta när det är 25 grader varmt och man håller på att smälta bort även utan att sitta på hästryggen, men vissa år dimper det ner en höst/vintervariant också. Vinter var ordet sa Bull, för plötsligt har det blivit minusgrader och K-A-L-L-T, och alla vet ju att är det kallt ute så är det ännu kallare inne, i ett ridhus alltså. Men det var ju bara att bylta på sig lager på lager, skrapa rutorna på bilen och vrooma iväg.
Vi skulle ha ridlärare M, som jag aldrig ridit för innan, och schemat var ett pass dressyr och ett pass markarbete på lördagen, och sedan ett pass hoppning och ett pass dressyr på söndagen. Var lite nervös för jag vet att ridlärare M också är hopptränare och inte för att jag kanske tror att någon ska tvinga mig att hoppa högre än jag tycker jag vågar, men förr så var ju ens ridlärare mycket för att man skulle knuffas ur sin comfort zone i hoppningen, var det så att det någon gång gick lite bra för en så skulle man hela tiden forceras till att hoppa högre, rida snävare svängar, hålla ett högre tempo osv, och JA, jag fattar att det är så man utvecklas, men det kändes också som att ridlärarna förr liksom fick en kick av att folk ramlade av, att det var ett välkommet avbrott i den grå vardagen. Nu är jag absolut inte blyg för att tala om att jag är Sveriges, om inte norra Europas, mesigaste hoppryttare, men man vet ju aldrig hur det tas emot. Fast hittills har det tagits emot 100 % bra och ridlärare M var inget undantag.
Men först var det dressyr! Första passet red vi mycket tempoväxlingar och övergångar och så volter där vi skulle flytta bakdelen på öppna delen och ställa utåt på slutna delen. Köttbullen var måttligt taggad på sidvärtsrörelser och började till och med spjärna emot på sitt gamla vanliga sätt i högervarvet genom att köra upp huvudet och vrida det till vänster, men i övrigt gick det ändå rätt så bra. Man kan ju lite förstå att Köttbullen tycker att hon är med i någon slags minivariant av 16 weeks of hell för först red jag henne på måndagen, sedan red någon av instruktörerna henne på onsdagen, sedan red jag henne igen på torsdagen och så fyra pass i helgen.
Andra passet var det markarbete med bommar och sockerbitshinder, då skulle vi först rida skänkelvikning mot en bomserie på kvartslinjen, sedan trava över bommarna och sedan skänkelvikning ut till spåret igen, och sedan skulle vi hoppa över sockerbitshinder i galopp. Nu var sockerbitshindren på det lägsta, detvillsäga kanske 20 centimeter, så inte ens jag behövde ju hetsa upp mig över det, hehe. Det gick i alla fall bra, ja kanske inte skänkelvikningarna, men det övriga.
Nästa dag, dvs söndagen, så skulle vi börja med hoppning. Vi var två grupper och vår grupp byggde medan den andra gruppen gjorde i ordning sina hästar. Sen fick vår grupp mocka och packa höpåsar i ponnystallen medan den andra gruppen red, för personen som skulle ha haft stalltjänst hade blivit sjuk. Då älskar man ju mänskligheten lite i allmänhet och hästtjejer i synnerhet, för alla bara JAJEMEN, DET FIXAR VI och rusade iväg med skottkärror och grepar i högsta hugg.
Sen var det vår tur att hoppa, GULP. Men det gick faktiskt jättebra, mest såklart för att Köttbullen är fullständigt okomplicerad i hoppningen och det egentligen bara handlar om att hålla igång och styra, för hon hoppar det man styr henne mot (i alla fall inom rimliga höjder). Jag och min ridkompis Carina som också är ponnytant hoppade kanske 30 centimeter och sen fick de andra hoppa högre, alla var nöjda och det gick bra för alla. Efteråt sa Carina och jag att man kanske skulle skicka ett mail till Peder Fredricsson och berätta att det fanns två riktigt vassa beridare tillgängliga om han behövde förstärkning nere på Grevlundagården.
Sista passet var dressyr, dessutom blev vi ganska omgående beordrade att släppa stigbyglarna. Man var ju rätt så mör, men det var ingen pardon utan bara att lägga upp dom och skumpa omkring på sin rätt så ömma röv. Först red vi samma övning med flytta bakdelen på voltens öppna del och rida med hästen utåtställd på slutna delen, sedan var det öppna på långsidan och skänkelvikning på andra långsidan och slutligen förvänd galopp på båge. Förvända galoppen gick inte jättebra, för då var både jag och Köttbullen trötta plus att vi red på en liten fyrkant och hur vi än bar oss åt så tycker jag att vi hade någon annan precis framför oss, och då är inte Köttbullens första tanke att hon ska hålla igång galoppen till varje pris. Men resten gick faktiskt jättebra, hon var så fiiiin och hon gjorde det hon skulle, utifrån sina förutsättningar på ett jättebra sätt. Var helnöjd efteråt. En härlig känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar