Igår var det Köttbullsmåndag och ingen var gladare än jag! Tänkte när jag stod och byltade på mig lager på lager på lager för att stå emot fem grader kallt (som känns som femtio grader kallt i ridhus) men samtidigt inte koka bort när man väl rider, att hon nog skulle vara lite trött och seg idag efter helgens BOOT CAMP, för det är ju liksom lite utanför hennes komfortzon och även hon borde ju ha lite träningsvärk, kan man ju tycka (själv hade jag ändå förvånansvärt lite, men det kanske kommer som idag). Hon kändes väl sådär när vi skrittade fram, men då går hon nästan alltid och drar benen efter sig. Sen skulle vi ta tyglarna med enhandsfattning. Det har vi gjort någon gång förut, och det är svårt men nyttigt. Köttbullen kändes väldigt fin och framme för hjälperna och när vi skulle galoppera på en volt så bara galopperade hon, varv efter varv efter varv och jag bara satt. Trots att hon kom nära hästen framför så höll hon galoppen nästan hela tiden och allt kändes otroligt okomplicerat. Det blir något att fundera på för mig. Tycker ju inte att jag använder tyglarna speciellt mycket när jag galopperar eftersom dressyrtränare M har sagt att jag bara ska galoppera på framåt och inte bry mig om var hon har sitt huvud så kommer hon att hitta sin egenbalans så småningom, så jag brukar bara hålla lätt i dom, men uppenbarligen blev det ju ändå stor skillnad? Kändes som att hon hade ett helt annat framåtläge, men det kan ju vara en tillfällighet också. Får fundera vidare på detta.
Övningen vi red var så här: Skritt, vända upp vid A, rida rakt upp på medellinjen och sedan rida i skänkelvikning från X och ut till M (eller H beroende på i vilket varv man var i), sedan fram i trav och trava utmed andra långsidan och göra två tiometersvolter på valfria ställen. Sen samma sak fast skänkelvikning i trav och så galoppfattning direkt när man kom ut vid M (eller H) och så tiometersvolter i galopp, och slutligen galopp hela tiden och flytta hästarna ut till spåret där vi tidigare red skänkelvikning. Allt utan stigbyglar och jag kan säga som så här: Det. Var. Jobbigt. MEN: Köttbullen var SÅ FIN. Hon gjorde vad hon skulle. Skänkelvikning! I både höger och vänster varv! Fattade galopp hur fint som helst. HÖLL GALOPPEN I TIOMETERSVOLTERNA! Okej, nån gång blev det lite (osköna) avbrott (där jag studsade omkring i sadeln på ett mycket ovärdigt sätt), men på det stora hela: toppentoppentoppen, så här bra har hon nog aldrig känts förut. Känner mig som queen of fucking everything. Sen vet ju alla att den vanliga formkurvan är upp som en sol och ner som en pannkaka, så det gäller att passa på att njuta av framgången så länge den varar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar