I'd take a vow of silence

I måndags när jag var i stallet och stod dubbelvikt för att ta på mig sporrarna så började jag helt otippat och från ingenstans att blöda näsblod. Blev extremt förvånad, tror det var mer än 20 år sedan sist. Det var också väldigt opraktiskt minuterna innan man ska upp på hästryggen, men det var tack och lov inga strida strömmar så det löste sig. Men ändå. Kände att nu är det nog dags att hålla upp med nässpray. För ett tag sedan var jag lite "småkrasslig", så lite att det inte ens är värt att nämna, bara lite känning i halsen ett par dagar och täppt i näsan. Det finns få saker jag hatar så mycket som känslan av att vara täppt i näsan och jag är av den anledningen rätt rask med att ta till nässpray för att slippa, och som alla vet är ju nässpray i det närmaste lika vanebildande som heroin och det blir lätt en ond cirkel av användande som ger lindring men som i sin tur genererar mer nästäppa, så jag brukar försöka klara mig utan att börja om ni förstår hur jag menar, men ibland måste man och sedan är det ju kört. Brukar fasa ut användandet under några dagars tid så att man i alla fall i nödfall i alla fall kan ta en liten dutt på kvällen medan nässlemhinnan återhämtar sig, men nu var det cold turkey som gällde från och med i måndags kväll. Natten till tisdagen sov jag inte många sammanhängande minuter, även om det inte enbart hade med täppt näsa att göra. Det var också varmt, det snarkades från andra halvan av sängen och hundarna höll på och bytte plats och ibland var det inte heller nog utan då skulle det krafsas och bäddas i det oändliga. Av någon så här i efterhand helt ogrundlig anledning gick jag heller inte och lade mig i mitt Flickrum™ så får väl till viss del skylla mig själv.

Igår jobbade jag och det var inte kul för en av anledningarna till att jag inte gillar känslan av att vara täppt i näsan är också att jag det även genererar någon form av olustig spänningshuvudvärk. Efter jobbet åkte jag och körde 45 minuters intervallträning och det kändes B-R-A. Tror det kommer att kännas ännu bättre när det blir lite svalare. Igår var det väl 22-23 grader någonting, som väl var blåste det lite. Har ett ställe där man springer i härlig lummig lövskog där det alltid är skuggigt och skönt, sen svänger man ut från skogen och ut på en grusväg (där det samtidigt är lite uppförsbacke) där solen alltid står på och gassar och steker samtidigt som man ska sega sig uppför denna lightversion av Via Dolorosa, vilket är direkt plågsamt. 

Åkte hem och tränade pilates, sedan läste jag ut Holly och tänkte jag skulle gå och lägga mig tidigt. Gick och lade mig tidigt, vaknade tyvärr efter någon timme på grund av att Tage fått för sig att han skulle ligga under sängen. Det hade han väl gärna fått göra för mig om han bara hade legat stilla, men det gjorde han ju inte utan så fort jag var i närheten av att somna så hördes något krafs eller suck från undersidan av sängbotten som gjorde att jag blev klarvaken igen. Så nu har jag tyvärr ett ordentligt minus på sömnkontot. 

Idag står det tandläkarbesök på schemat, 50 minuter är avsatt till detta härliga. Not. Som jag har fattat det så gör man kronan i omgångar, så först ska den gamla sletna fyllningen borras ut, sedan ska tanden fyllas med något provisoriskt och så får man vänta några veckor tills kronan är klar och kan sättas dit. Har ju gått igenom denna procedur en gång tidigare, men har liksom inget minne av själva händelsen. Gjorde det ont? Fick man bedövning? Har inte den blekaste aning, men minnet lär väl friskas upp efter dagens besök.