"Det här är ingen kyrka, det är faktiskt ett apotek"

Igår jobbade jag, hade möte med en konsult som bekräftade att jag hade uppfattat en arbetsuppgift rätt. Så här: de senaste åren har jag jobbat med ett årligt återkommande projekt lite efter eget huvud för det har inte funnits några direkta riktlinjer att gå efter, så jag har googlat/luskat/hittat på lösningar lite efter eget huvud, först bara lokalt och sedan tyckte min chef att det var minsann inte så tokigt så de senaste fyra-fem åren har jag även jobbat med detta på koncernnivå och det har blivit större och större och mer och mer invecklat. I år bestämdes det att alla bolag, inte bara i vår koncern utan i den koncern som i sin tur äger oss, skulle hantera denna fråga likadant, så nu har det kommit direktiv och riktlinjer så det bara visslar om det och då började "de vuxna" (som vi kallar vår högsta ledning) göra upp strategier och bestämma saker på en mycket hög nivå. Men sen anställdes det en koordinator för detta projekt inom koncernen, och hon är av åsikten att "alla ska vara delaktiga" så hon bjöd in mig till den operatativa styrgruppen. Jaha, jag säger ju aldrig nej till något i jobbsammanhang, så i början av sommaren hade vi lite möten och där föreslog koordinatorn att jag som hade så mycket erfarenhet av detta skulle vara "data controller" och jag bara, jaha ja det kan jag väl vara, utan att ha en aning om vad det innebar. Precis innan min semester var det kick off för detta projekt, och då blev jag presenterad på ett sätt som gjorde att jag insåg att jag tydligen var någon slags kontaktperson som folk med frågor skulle kunna vända sig till, plus att jag skulle granska och verifiera all data som lades in i ett system. Det var ju just det med "granska och verifiera" som jag var lite osäker på, men eftersom jag suttit och nickat och hållit med om allt så kändes det lite pinsamt att fråga vad som egentligen förväntades av mig så jag bara gjorde lite som jag trodde det skulle göras. Lyckligtvis hade jag fattat allt rätt, och koordinatorn var "super impressed". Hehe. 

Efter jobbet åkte jag till apoteket och där utspelades följande drama: På det aktuella apoteket finns kassorna där man hämtar ut receptbelagd medicin längst in i lokalen, och sen precis vid utgången så finns det en snabbkassa om man bara ska köpa huvudvärkstabletter och plåster och tvål och annat receptfritt.  Alla vuxna och normalintelligenta människor vet väl vad det innebär att ha medicin på recept? Aa, i alla fall så skulle jag bara köpa någon speciell sorts (receptfri)nässpray till min man så jag ställde mig i den lilla kön till kassan för det receptfria. Där stod också en Gubbe. Han hade lassat upp tre bigpack med inkontinensskydd på disken, det hör inte hit men det råkade vara det han skulle köpa och det är ju inte receptbelagt (det var det som var poängen här). Jaha, så kom hon-som-stod-i-kassan (är lite osäker på titlarna här, alla som jobbar på apotek är väl kanske inte farmaceuter, men det framgick inte vad hon hade för akademisk grad så för enkelhetens skull kommer jag att kalla henne "kassörskan").
Gubben (fumlar med ett papper): Ja, och så skulle jag ha [ohörbart mummel] också.
Kassörskan: Ursäkta, vad sa du?
Gubben: [upprepar och kassörskan lyckas tolka det som ett varumärke för en receptbelagd medicin]
Kassörskan: Har du beställt detta?
Gubben: Nej.
Kassörskan: Då kan du tyvärr inte hämta det i den här kassan, det är receptbelagd medicin. Du får...
Gubben: Jo, det kan man visst, det har jag gjort många gånger.
Kassörskan: Är det som du har beställt? På nätet? Har du beställt medicinen via internet?
Gubben (ilsket): Nä, sånt skit håller jag inte på med.
Kassörskan: Ja, tyvärr, då kan du inte hämta ut det i den här kassan, utan du får...
Gubben (ännu ilsknare): Johoodå, det har jag gjort många gånger. 
[Ovanstående upprepas med lite variationer på samma tema kanske ytterligare 3-4 gånger]
Gubben (ännu ilsknare): Men det var då fan...Jag ska hämta ut det här. Det har jag gjort många gånger, men du kanske inte har lärt dig det än?
Kassörskan (härsknar till): Jag har arbetat på apotek i 23 år och jag kan garantera att det aldrig har gått att hämta ut receptbelagd medicin i den här kassan, utan du får...
Gubben: ÅH HERRE JESUS...
Kassörskan: Du, det här är ingen kyrka, det är ett apotek. Det är bra att du har en tro... 

Gubben: Ja, det borde du kanske också ha...    
Kassörskan: ...men den hjälper inte här. Du får ta en kölapp och ställa dig vid den andra kassan så hjälper dom dig där. Vill du att jag ska hjälpa dig med att ta en kölapp?
Gubben (håller upp en hopknölad mikroskopisk pappersboll): Nä, jag har en här.
Kassörskan: Då får du ställa dig i den andra kassan så kommer du att få hjälp. Är du medlem?
Gubben: Ja [räcker över sitt körkort].
Kassörskan [scannar körkortet]: Tyvärr, men det är kanske registrerat på ditt telefonnummer? Har du ett telefonnummer?
Gubben (surt): Ja, 80 57 66.
Kassörskan: Jag behöver hela telefonnumret.
Gubben (ännu surare): Ja, det är ju 070 också.
Kassörskan: Så, då var det registrerat. Vill du köpa till en kasse?
Gubben: Nä.
Kassörskan: Då blir det...[säger en summa och gubben betalar].
Gubben (irriterat): Jamen jag skulle ju ha en kasse!
Kassörskan: Det frågade jag dig och du sa att du ingen skulle ha. Men okej, här är en kasse.
Gubben (surt): Vad kostar den då?
Kassörskan: Det bjuder jag på. 

Alltså apotekspersonal? De måste ju ha änglars och hela himmelrikets tålamod?

Körde sedan hemåt, och upptäckte nästa gubbgrej: På avfarten från motorvägen, precis där avfarten och vägen går ihop, dvs på påfarten till den nya vägen, så hade en gubbe stannat sin bil, inte bara stannat för att...ja, jag vet inte varför man skulle stanna på en påfart, men stannat hade han och var på väg uppför slänten medan han samtidigt knäppte upp byxorna. ALLTSÅ? På en påfart till en 100-väg axar ju folk vanligtvis och räknar  väl inte precis med att det ska stå en stillastående bil där medan en gubbe i godan ro tar en kisspaus. Då får man väl hellre kissa på sig om man nu inte kan hålla sig tänker jag? Här skulle man ju vilja åberopa Herren Jesus, men min bil är ju bara en bil, ingen kyrka, hehe. 

Igår kom vi också fram till att vi skulle skaffa ny soffa. När vi flyttade ihop hade vi en 3:a, en 2:a och en fåtölj. Jag bidrog med fåtölj och tvåsitssoffa, min man med tresitssoffan. Sen dess har min mans tresitssoffa, som var världens skönaste tills fjädringen sa upp sig och man till sist satt med röven nästan i golvnivå, ersatts först av en annan, köpt på Blocket men den var faktiskt inte alls skön att ligga i så den gjorde vi av med och nu har vi bara tvåsitssoffan och en fåtölj, plus två andra fåtöljer som vi köpte på Erikshjälpen. Men den möbleringen har vi inte lyckats få till på ett bra sätt, plus att vi ändå nästan alltid sitter i soffan och då är det trångt, speciellt om man vill halvligga lite och det dessutom ska få plats med några hundar. Jag har innan värnat med liv och blod om min tvåsitssoffa plus fåtölj, för det är av märket Tomellilla som inte längre finns i Ikeas sortiment, men nu kände jag att det nog får vara slut på nostalgin. Så vi igång och scanna Blocket för att hitta en hörnsoffa, helst i skinn för det är ett evigt dammsugande av den där Tomelillan när man har hundar som fäller och det gör Tage 365 dagar om året. Hittade en på rimligt avstånd och till ett rimligt pris, skickade meddelande och frågade om den fanns kvar och inväntar nu svar. Vi får väl se vad som händer här.