Varför?

Har en kollega som jag inte har speciellt mycket gemensamt med, läs: INGENTING gemensamt med, men det behöver man ju för allt i världen inte ha. I alla fall. Nämnda kollega passerar alltid mitt kontor när hen ska gå till fikarummet. Nämnda kollega, som jag alltså har NOLL gemensamt med och där samtalen alltid självdör så fort man har avhandlat vädret, frågar ALLTID om jag ska följa med på fika/lunch. Jag svarar ALLTID nej på den frågan, dels för att jag inte har lust att gå och småprata med den här personen när vi absolut inte har NÅGONTING att prata med varandra om bortsett från vädret dårå, vilket jag tycker det är sjukt tråkigt att prata om eftersom nämnda kollega alltid håller på som om hen är någon himla filial till SMHI och ska redovisa varje grads skillnad, varje regndroppe som fallit och varje solstråle som någonsin lyst över moder jord. Och dels för jag inte tycker att man vid ett givet klockslag måste gå som ankor på rad till fikarummet bara för att man råkar jobba i samma byggnad (fikarummet är i ett annat hus). Det är ju en sak om man jobbar i ett team där man är beroende av varandras kollektiva arbetsinsatser och därför MÅSTE ta rast samtidigt, men så har inte vi det. 

Så någon gång hade ju i alla fall jag, om jag hade varit nämnda kollega, tröttnat på att fråga, liksom fattat vinken. Men nähä, om jag så (som idag) sitter och skriver så tangentbordet glöder så får jag ändå en käck "Lunch?"-förfrågan i ryggen. Som är vänd mot dörren. Som jag tycker borde signalera "har inte tid". Speciellt som dörren är stängd.  En del har det verkligen inte i sig, förmågan att läsa av de där sublima signalerna. Vad hade Saga Norén, Länskrim, Malmö, gjort med en sån kollega? Oavsett vad har jag lust att göra detsamma.  

PS: Det är klart att jag bara skulle kunna säga "hördudu, jag uppskattar inte att du håller på och frågar om jag ska följa med till fikarummet", men såklart är nämnda kollega en sån där extremt lättkränkt djävel så det är inte det smidigaste alternativet trots allt. Om man inte är Saga Norén, Länskrim, Malmö dårå. Men det är jag tyvärr inte.