Igår upptäckte jag att jag hade ett möte rätt sent (för mig) på eftermiddagen, så då bestämde jag mig för att ta tidig lunch och sedan hasta hemåt, beta av ett träningspass och så jobba klart det sista. Kände mig nöjd med mitt beslut och med att ha friheten att kunna göra så. Åt lunch vid skrivbordet, åkte hem och då visade det sig att min man varit hemma på sin lunch så hundarna behövde inte ut, i alla fall inte per omgående. Brände av 40 minuter tabata och hann precis skölja av mig den värsta svetten innan det var dags att koppla upp sig, det var kameramöte. Som, visade det sig, blev INSTÄLLT när jag precis baxat fram dator, headset, sladdar och annat bös från skämshyllan där tanken är att man ska trycka in allt sånt som man använder lite då och då men inte nödvändigtvis vill ha framme, fast - surprise, surprise - så går det SÅDÄR när det gäller min mans grejer, halva matbordet känns allt som oftast som en filial till den lokala elfirman eftersom hans halva av skämshyllan är knökfull. Det verkar inte spela någon roll hur mycket förvaringsutrymme som skapas, för han trycker in en miljon grejer där och så är det fullt och man (läs: han) "måste" ha saker liggandes framme i alla fall.
Jaha, det var ju ett jobbmässigt antiklimax, och jag som hade laddat lite mentalt för att be min chef stanna kvar en stund efter mötet så att vi skulle kunna diskutera den nya organisatoriska förändringen och vad som eventuellt är planen avseende stolpskottet och så vidare, men av det blev det intet så det får jag väl ta i något annat sammanhang.
Fick i alla fall invigt mitt Flickrum™ som det arbetsrum som det faktiskt också är tänkt att vara, inte bara en tillflyktsort för att rädda nattsömnen när de stora snarkningarna rullar in. I helgen fick min man nämligen äntligen tummarna loss och installerade ett eluttag vid skrivbordet så att jag ska slippa dra förlängningssladdar tvärs över rummet för att kunna koppla in a. datorn, b. headsetet, c. skrivbordslampan (som förvisso inte behövs just nu, men principen). Blev svinbra! Kände mig oerhört nöjd, jag har väl varit lite halvt skeptisk till att använda sekretären, där chaufförerna på farfars åkeri satt och spelade kort mellan körningarna, som det skrivbord det faktiskt skulle kunna användas som, och kanske ännu mer skrivbordsstolen som inte har några hjul och en hård sits i trä, och är väl i princip bara en stol med rätt höga ben och en rygg som går att vinkla och som eventuellt kommer från samma åkeri men det är mer oklart. Båda stammar hur som helst helt klart från en tid då begreppet kontorsergonomi var okänt, och en stol var väl på den tiden inget man föreställde sig att man skulle sitta på åtta timmar i sträck och komforten blev väl därefter, och mycket riktigt var det ingen annan som ville ha nämnda stol när mitt föräldrahem skulle tömmas. Så den knep jag, hade förvisso en jättejättedyr kontorsstol med all världens finesser som mitt ex hade haft med sig i boet. Han köpte alltid helt orimligt påkostade grejer oavsett vad det gällde, men eftersom det en dag avslöjades att han varit otrogen med halva Sverige så hade han inte det bästa förhandlingsläget när det kom till bodelning om man säger så, men det är en helt annan historia. Men den, kontorsstolen alltså, tog så himla mycket plats så den gav jag bort till min son när han skulle börja plugga, vilket var i ungefär samma veva som mitt föräldrahem såldes så det var ju en smidig lösning för alla inblandade. På nämnda icke-ergonomiska stol kunde jag nu sitta och dingla med benen medan jag arbetade undan lite för syns skull. Den funkade faktiskt oväntat bra, fast hur man känner sig i kroppen i allmänhet och röven i synnerhet efter åtta timmar på den är nog en annan fråga, men den dagen den sorgen.
Passade också på att hänga upp några tavlor och en jakttrofé (pappas) som har legat på ovan nämnda sekretär i cirka tusen år och irriterat mig ungefär lika länge. Har köpt tavelkrokar, hammaren ligger i en låda i samma rum så vad har hindrat mig? INGENTING, det har bara inte blivit av. Men plötsligt hände det, tack vare ett inställt möte.
Tog sedan hundarna och gick en promenad, vilket kändes som ett enormt misstag eftersom klockan var cirka 16.00 och jag var både trött och hungrig och solen stekte och det var bara segt och jobbigt. Kände mig som en kombination av Jesus när han gick på Golgata och Skalman som tappat bort sin mat- och sovklocka och är allmänt ur fas. Gick kanske 4 km men det kändes som 4 mil. Kom hem, åt och blev en ny människa. Gick ut i växthuset och vattnade igenom mina odlingsbaljor vilket låter enkelt men eftersom vi inte har en slang som räcker hela vägen så blev det en hel kånkande av vattenkannor. Noll av 50+ tomatplantor blev utplanterade, däremot satte jag ut ungefär en tredjedel av all purjolök som jag sådde i övermod i februari eftersom jag hade så satans mycket frö. Har planterat om dom en gång och de har stått i växthuset sedan dess, men nu åkte de ut i pallkragar. Idag, om jag hinner, ska jag sortera upp mina 50+ tomatplantor och se vilka som ska stå i växthus och vilka som ska ut på friland, men eftersom jag både ska städa och rida efter jobbet så är det nog mer realistiskt att tänka att det blir av i helgen.
Min man pysslade med sin gulslang, som nu äntligen hade kommit. Skulle vara lite rolig så vid ett tillfälle när jag passerade honom, kånkandes på två spannar hästgödsel, barfota och iklädd ett par avklippta Adidasbyxor med hål i så sa jag Excuse me, I have some leeks to take care of med världens snobbigaste stiff upper lip-överklassengelska. Eller det var vad jag planerade att säga, men istället sa jag leech, alltså blodiglar, och framstod därmed som inte fullt lika rolig.
Helgen ja! Det vankas ju långhelg IGEN, eftersom det är klämdag på måndag och då har jag tagit ledigt. Man vill ju gärna fira både dansk och svensk nationaldag va. NAJS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar