Igår var det dressyrträning för dressyrtränare, hade önskat antingen Köttbullen, Knubbis eller Gossen och fick Köttbullen. Dagen började med en lååååång promenad för naturligtvis gick Köttbullen i en av hagarna som är allra längst bort från stallet, och naturligtvis hade hon parkerat sig allra längst ner i den jättestora hagen och var inte det minsta sugen på att komma mig till mötes. Men hon står i alla fall snällt stilla och låter sig infångas, så det är ju alltid något.
Första gången jag red Köttbullen för den här tränaren så gick det väl SÅDÄR, det var när hon var i sin vill-inte-fatta-galopp-fas och hon slog efter skänkeln och betedde sig allmänt tjurigt. Ett kul objekt att komma med till en blivit utnämnd till Årets Dressyrtränare, hehe. Sen har jag ridit (för den här tränaren) en eller två gånger till, men det var nog nåt år sedan senast pga att det inte har passat med tiderna. I alla fall. Man rider två och två i 45 minuter och det är ungefär på gränsen vad man orkar med. Det var så jag började titta på klockan och undra om det inte var slut snart och då hade det gått en kvart, sa min dotter som var den andra personen. Så nog var det hårdkörning alltid, men det gick SÅ BRA. Köttbullen var så himla duktig, bjöd på framåt, gick i fin form och fixade både skänkelvikningar, öppna och förvänd galopp like a pro. Eller ja, något åt det hållet i alla fall. Blev så HIMLA pepp och taggad av det passet även om jag i skrivande stund har en träningsvärk som inte går av för hackor. Köttbullen var helt löddrig av svett efteråt och hur jag såg ut ska vi väl inte prata alltför mycket om, men "tomatröd" var en skapligt passande beskrivning av min nuna. Nu ska man på'at ikväll igen, det ser jag ändå fram mot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar