We'll all hang on behind

Jag är en sån människa man nästan kan ställa klockan efter, i alla fall på vardagarna när man ska upp och iväg till jobbet. Går upp samma tid, gör exakt samma saker, sätter mig i bilen nästan på minuten vid samma tidspunkt, osv. Brukar därför också möta en tom buss varje morgon där det i normala fall står EJ I TRAFIK, men den här veckan har det istället stått BUSS OCH KRAM. Gulligt och det gör mig på gott humör (vilket jag i princip aldrig är så dags och på väg till jobbet), så mera sånt tack, Skånetrafiken.

Igår stod det intervallträning på schemat. Det låter ju superavancerat och inte alls de 20 minuter av 10 sekunders löpning och 50 sekunders gång som det faktiskt är. Det var en PLÅGA som inte hade med "löpningen" att göra utan för att jag fått en vad som i min Komvuxtyskabok benämndes som riesengroße Blase an den Füßen, vilket är en av de tre mycket oanvändbara meningar som jag minns från den termin jag gick en kvällskurs (de andra två är Ich brauche noch ein Kissen och Die Minibar ist leer, med reservation för felstavningar). En jättelik blåsa på insidan av stortån som behagade spricka och sedan gjorde det SVINONT när liksom själva köttet skavde mot ett annat plåster som jag hade på tån bredvid. Inte blev det bättre av att motionsslingan där jag företog mina övningar nyligen har varit utsatt för avverkning, så själva spåret är helt knöligt av skogsmaskiners tunga däckavtryck. Då är det ju tur att man bara ska springa 10 sekunder i taget, men det var inte skönt att gå heller så det gjorde inte saken bättre. Aja, det var bara att bita ihop. Åkte hem, släppte ut hundarna i trädgården, städade lite, åt kvällsmat och åkte sedan iväg till stallet.
Funderade på om jag skulle åka inom bibblan på vägen, för jag hade flera böcker att hämta men här får man ju vara lite strategisk va. Ska träna viltspår i helgen så då lär jag inte hinna läsa så mycket, och är det 14-dagarslån så är det bättre att hämta ut på måndag, för lånetiden börjar inte ticka förrän då. Började på Lucy Foleys senaste igår, men den kommer jag nog att bli klar med i helgen så jag kan hämta min hög på måndag där bland annat Ellie Griffiths senaste väntar. SOM JAG HAR LÄNGTAT! 

Igår på jobbet fick jag en sån där idiotfråga från en mindre vetande. Vi har en sån där lamineringsapparat och det finns säkert otroligt avancerade såna, men vår har en vippkontakt för ON och OFF och sen är det en lampa som det står READY på som lyser rött när man startar och grönt när man kommit upp i rätt temperatur för att börja laminera. Fick då den här frågan: När det lyser grönt, betyder det att man kan börja laminera då eller är det när apparaten är i viloläge?  Frågan ställdes av en som ändå är någon form av civilingenjör, men som eventuellt fick examensbeviset i cornflakespaketet. Jag svarade lite oengagerat att när READY-lampan är grön så kan man börja laminera, och sen var det väl inget mer med det tyckte jag, men när första personen hade skuttat iväg för att laminera så kom en annan person och hade åsikter om att jag inte hade tittat på personen jag pratade med när jag besvarade frågan, för det ska man tydligen göra för att signalera att JAG SER DIG. Vad är det för djävla bullshit? undrar nu jag. Svarade lite halvsurt att jag är faktiskt snart 55 år och då kan man väl själv bestämma åt vilket håll man tittar när man svarar på frågor. Hade lust att tillägga "som inte ens en treåring hade ställt", men bet ihop.