Tell me sweet little lies

Igår var det revision på jobbet, och ibland är det fan i mig som (jag föreställer mig att det är) att sitta på de anklagades bänk i krigsförbrytartribunalen i Haag. Det var hårda förhör i timmar och ändå var revisorn inte hundra procent nöjd. Kände mig aningen manglad efteråt, och inte blev det bättre av att det ju var en snöstorm i annalkande. Fast det var den ynkligaste snöstorm jag någonsin sett. På morgonen låg det ett  snölager som var så florstunt att det nästan inte blev fotsteg efter en. Sen snöade det lite mer på förmiddagen, men slog sedan över i regn så nästan allt som kommit slaskade bort. När jag körde hem blev jag nästan bländad av solen som lyste och reflekterades i alla vattensamlingar. Gick en promenad med hundarna och då var det väldigt omväxlande, från solsken och blå himmel till snö och rätt så friska vindar. Och sedan blåste det lite på kvällen, men snöade inte, och i morse hade det väl kommit 2-3 centimeter fluffig nysnö och det var det hela. Ja, det är inte som att jag klagar. Eller jo, jag klagar ju på snön och minusgraderna för det tyckte jag var ytterst onödigt, men en orange varning som gick nästan obemärkt förbi? Inte mig emot. 

Tränade pilates och sedan tog jag mig ner till affären och köpte vad som mycket väl kan vara Sveriges största fotfil, för nu är jag så sabla trött på mina hälar som är som kaktusar p g a all torr hud, och den fotfil jag hittills ägt är ju en ynklig liten en som jag tror har kommit som reklamgrej med någon veckotidning och att använda den är ju som att försöka fälla en mångtusenårig ek med en liten fickkniv. Sen glömde jag i och för sig att ta in den i badrummet när jag skulle duscha, så det blev inget filande. Men nu finns det åtminstone förutsättningar.

Sen hade jag en härlig kväll tillsammans med Adam Fawley i soffan framför kaminen. Min man var på ovanvåningen och pysslade med sitt. Vi har alltså båda två  inställningen att man absolut inte behöver inte sitta ihop som siamesiska tvillingar bara för att man har ett förhållande, så det var inga konstigheter med det. 

Har fått någon nerv i kläm eller något i ena axeln, så ibland känns det som att få en sån där änkestöt, fast i axeln istället för i armbågen, och utan att slå i den heller. Ytterst irriterande och det är inte som att det finns någon logik i vad som utlöser det hela utan det kan komma lite random. Men kanske att Laserkvinnan kan göra något åt det? Ska dit idag och sen får man väl hem och fortsätta hänga med Adam, för det han och hans gäng håller på med är så himla spännande. Mmmm, böcker, va? Vad vore livet utan dom?