Mars! Hörde jag rätt? Var det Mars?

Igår plockade jag bort adventsljusstakarna på jobbet. De har stått där sedan i slutet av november och är en sån där typisk "allas ansvar blir ingens ansvar"-grej. Häromveckan sa jag lite skämtsamt att vi kunde ju ha som intern målsättning att de skulle plockas bort innan mars och då svarade en kollega på riktigt att hen inte uppfattade dom som adventsljusstakar utan mer som att det var fönsterbelysning. 

Det är typ såna här, fast med sju armar, och jag vet inte riktigt hur ni tänker men jag tycker det skriker advent om dom, även om de inte är röda och med tomtar och flugsvampar och vad man nu mer brukar ha som pynt. Men saliga är tydligen dom som är fattiga i anden (som Matteus skulle ha uttryckt saken). 

Tog i alla fall tag i det och plockade undan, för även om jag verkligen inte är en sån som sliter ner allt julpynt (inte för att jag har något förutom adventsljusstakarna) i samma sekund som tjugondedag Knut står för dörren så var det inte SÅ längesen jag tog ner dom hemma, för är det någon gång i livet det behövs extra ljus och mys så är det väl under oxveckorna. Men nu är det mars! Vår! Hurra!

Februari lämnade i stor stil med sol och plusgrader. Tog en promenad med hundarna efter jobbet och hade varken mössa eller halsduk (och frös inte heller) och allting var så himla härligt. Nu får vi hoppas att mars levererar på liknande sätt så att det inte kommer bakslag i form av snö och kyla. 

Vände upp marsbilden i min ponnyalmanacka som jag stödköpte från ridskolan i höstas, och då var det ett bild på ett russ. Man kan ju inte bli annat än glad av att se ett russ, eller jo förresten, det kan man väl visst. Russ kan frambringa otroligt många känslor och alla är verkligen inte positiva, mvh fd russägare, men allt sånt har jag egentligen förträngt och nu tycker jag bara att alla russ är jättejättejättegulliga. Om jag har ridit Köttbullen på måndagarna så brukar jag få kvällsfodra i det stall där hon står. I samma stall står också  inte mindre än fem (5) russ som jag då självklart passar på att gölla lite extra med. På torsdagarna, när jag alltid rider Köttbullen, så är min lektion inte den sista för dagen men då brukar jag ändå ge mig själv i uppgift att gå runt och kolla så att ingen till exempel har glömt att ta av benskydd (tror i och för sig inte att någon av russen ens har benskydd egentligen, men det kan ju vara bra att kolla ändå, hehe). 

Kom hem, tränade pilates, satte mig i soffan med en lånebok. Min man kom hem och svor över att det var dags att betala räkningar. Han är 53 år så det borde ju inte komma som någon direkt överraskning för honom, men ändå är det samma visa varje månad. Själv betalar jag i princip alltid den 25:e för då har man ju den saken ur världen sen, men han är mer en sån som skjuter upp det tills det är oundvikligt. Vi fick i alla fall drygt 7000 i elstöd, det var inte så pjåkigt och kom lägligt för det var dags att safta in årspremien för hundarnas försäkring (vilket gick på närmare ARTONTUSEN spänn, visserligen för fyra hundar men ändå. Så djävla mycket pengar). 

Igår började jag äta mina järntabletter, som jag efter lite google-research beställt på nån sån där vitaminhälsokosttillskottsåterförsäljare på nätet. Valde en sort som enligt någon förmodligen inte särskilt oberoende undersökning var bäst i test (i och för sig rätt oklart hur detta testas) och mest prisvärd (det är ju i alla fall betydligt enklare att begripa sig på) och på hemsidan så haglade lovorden från såna där människor som tränar extremt mycket kring hur pigga de blivit och hur mycket mer de orkade efter att ha börjat äta dessa tillskott, så nu förväntar jag mig nästan att det ska vara som att äta dunderhonung. Tror jag eventuellt kommer att bli lite, lite besviken?

Min man började ju rida för ett par år sen och sen dess har han ridit i en grupp på onsdagar. Jag trodde kanske att jag skulle vara lite mer engagerad i hans ridning än vad jag är, typ hänga med och kolla och sådär, men eftersom han började rida under pandemin så blev det rätt snabbt så att det inte var tillåtet med publik och sen har jag liksom aldrig riktigt kommit in i det. Nu var det rätt många i hans onsdagsgrupp som hade slutat så nu ska den slås ihop med en annan grupp och vara på fredagar istället. Det var han inte jätteglad för. Jag tyckte det var jättemysigt att rida på fredagar, liksom ett perfekt sätt att avrunda veckan på och sen kunde man bara hem och slänga sig i soffan, men uppenbarligen tyckte han annorlunda. Vi får väl se hur han tycker efter premiären på fredag. 

Nu: jobbajobbajobba.