Till stallet istället, v 45 2022, pt 1

Igår fick jag rida Tösen. Det har jag ju gjort förr, så det skulle väl gå bra, tänkte jag. Fast senaste gången var 2020 och jag vet inte om hon har förändrats eller om det är jag, för någon speciell kemi tyckte jag inte vi fick till alls. Sen blev det ju inte bättre av att dagens övning var galoppombyte. Min ENDA tröst var att det inte gick som på räls för någon, i alla fall inte med en gång. För mig gick det inte alls, och det var väl bådas fel, men mest mitt såklart. Vi skulle galoppera in på diagonalen och över en bom och där skulle bytet ske. Först tyckte Tösen bara "tjoho, en markbom" och skuttade över som om det bara handlade om det. Inte bytte hon galopp för det. Sen skulle jag ju då lägga mig i och försöka hjälpa till, och då gick det ännu sämre. För då lutade jag mig åt det hållet som den nya galoppen skulle vara i, och då blev det kontraproduktivt fastän jag förmodligen tyckte att jag hjälpte till. Och sen låste det sig fullständigt för alla inblandade. För först sa ridlärare I att hästen skulle ha bakbenen under sig för att kunna göra bytet, och när jag försökte rida ihop Tösen så blev det inte bra, sen skulle jag rida på mer framåt och då blev det nästan sken av det hela, och ÄNDÅ inget byte. Och Tösen gjorde sig stenhård i munnen och lyssnade inte på något och jag blev sur för jag tyckte inte jag fick någon hjälp alls, utan fick bara rida på den där bommen gång efter gång utan att det funkade. Sista gången så nästan jagade I oss båda över den där förbannade bommen och då bytte hon, men inte fan var det med någon större värdighet.

Sen förklarade ridlärare I för mig efteråt vad jag gjort för fel (viker mig i sidan och liksom kastar mig framåt i fattningen/bytet) och hur jag skulle ha gjort istället (inte vika mig i sidan, inte kasta mig framåt), men det var väl så dags? Nu var det visserligen en annan i gruppen som hade stora bekymmer, inte med galoppombytet utan på det hela taget, och inte ens I kan ju klona sig och vara på mer än ett ställe samtidigt. Men jag blev ändå sur, fast mest på mig själv eftersom jag tyckte jag ridit som en påse skridskor.

Aja, det är väl bara att ta nya friska tag. Gör om, gör rätt, osv.