På tisdagen låg snön fortfarande minst decimetertjock. Fick inleda med att plocka bort de översnöade bommarna från ridbanan så att P inte skulle snubbla över dom. Sedan hämtade jag honom i hagen, han kom själv till mig när jag lockade med äpple. Dock var han lite allmänt sur att ha att göra med och lite allmänt spooky, fastän han inte alls är den spooky:a typen. Longerade honom i skritt, trav och galopp och det gick bra. Sedan red jag i skritt och trav, det gick också bra men man märkte att han blev tröttare än vanligt. Borde ju såklart vara minst lika jobbigt för honom att pulsa i snö som för mig. Mot slutet blev han lite tjurig och testade att stanna så som han gjorde lite i början. Fick dock igång honom utan några stora åthävor, men sedan avslutade vi innan han hann få för sig att börja testa detta igen.
Skulle sedan släppa ut honom i hagen, men då var det något som hände. Antingen blev han rädd (men han är som sagt inte den spooky:a typen), eller så hade han en dålig dag. Precis när jag skulle ta av honom grimman så kastade han sig iväg och sprängde eltråden i grindöppningen och sprang till stallet. Det hände ingenting, jag kunde ta honom igen utanför stalldörren, men eltrådarna gick förstås av. Elen var avstängd, vi gör det när vi tar in och ut ur hagen, vilket på ett sätt var lite dumt för han kunde gott ha fått sig en kyss. G, som är Lille P:s ägares svärmor och som bor på samma gård, fick komma ut och laga grinden och hon berättade att han varit lite allmänt konstig hela dagen. När hon varit ute med lunchhöet så hade han verkat lite orolig och inte velat äta, så det var kanske så att han hade en dålig dag? Men sen när vi släppte ut honom efter att grinden lagats så gick han direkt till sitt hö och började äta, så fan vet.
På fredagen var det Den Stora Motviljans Dag, i alla fall i P:s ögon. Han var verkligen inte på humör. Jag ville ha honom till att skritta på lite uppkortad tygel, traven funkar bra att jobba i men skritten är jobbig, då vill han bara takta eller så slänger han med huvudet. Det handlar verkligen inte om att gå i form eller något sånt, bara att tygeln ska vara lite sträckt. Men det var tydligen någon slags avancerad form av djurplågeri, enligt Lille P. Han kastade med huvudet och körde ner det mot marken och höll på. Jag var konsekvent med att hela tiden lätta i handen så att det inte skulle finnas något att kriga mot, men då började han istället att stanna, backa, småresa sig. Fick peta fram honom med spöet, men det hände ändå 4-5 gånger. Fick honom att gå hyggligt en liten bit till slut och då avslutade jag snabbt. Han var alldeles svettig efteråt trots att vi nästan bara hade skrittat, men det var kanske av sinnesrörelse snarare än ansträngning. Men kände att det ändå var tvunget att sätta lite press på honom.
Igår red vi ut! Ägaren var med på en annan av gårdens hästar, en trygg gammal nordsvensk. P var lite på tårna först, tittade mycket på allt runt omkring men det är ju inte så konstigt, han har ju bara blivit riden på bana förut så det här är nytt. Fast han har gått på bete på ängarna där vi red, så miljön kände han väl gissningsvis igen. Men det är ju skillnad på att gå och beta och släpa runt på en ryttare. Det gick i alla fall bra och var riktigt mysigt. Ägaren hade ridit honom lite dagen innan, men hon hade inte märkt av att han varit tjurig, och igår märktes inget av det heller. Så förhoppningsvis var det bara som han ville testa lite igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar