Ska på laserbehandling idag efter jobbet. Mitt stukade/vrickade/onda knä har blivit rätt så mycket bättre senaste veckan, så jag tror Laserkvinnan ska få fortsätta jobba med axlar och nacke. Har tid klockan 14, det tar en timme, sen tar det 45 minuter att köra därifrån och hem så jag får köra direkt till bilverkstan (med min mans bil som jag har idag) för att hinna dit innan de stänger klockan 16, ställa min mans bil på parkeringen där, hämta ut min bil (och åderlåta sparkontot), köra hem den, gå ut med hundarna och sedan promenera tillbaks till verkstan för att hämta min mans bil. Känns lite som när jag läste matte på Komvux och man skulle ha något projekt som man självständigt skulle lösa efter bästa förmåga och sedan redovisa inför klassen. Min uppgift gick ut på att man skulle köra genom en öken med en jeep som drog 1 liter bensin per mil, distansen var, om jag minns det rätt, ungefär tre gånger så lång som bensinen räckte till, tanken rymde si och så mycket och man hade bara plats för ett visst antal reservdunkar och så skulle man presentera en lösning för hur man tog sig genom den där öknen med minsta möjliga körsträcka. Jag löste det genom att skapa depåer i öknen dit jag rent teoretiskt körde som en tätting och lämnade en massa bensindunkar för att så småningom klara hela sträckan, det var ett sabla pyssel för man fick ju hela tiden planera för att ha bensin som räckte till återfärden när man skulle fylla upp de där dunkarna igen och även om jag fick godkänt på uppgiften så tror jag faktiskt inte det var den mest optimala lösningen.
Läste fysik på Komvux i samma veva, det är verkligen mitt sämsta ämne. Någonstans har jag läst att biologi egentligen handlar om kemi, att kemi egentligen handlar om fysik och att fysik egentligen handlar om matematik, och det är (i alla fall enligt mig) till stor del sant och jag har inga problem med att beräkna saker utifrån givna formler. Det är mer de fysikaliska lagarna och principerna jag har svårt att begripa mig på. Pinsamt länge trodde jag till exempel att normalkraft hette så för att det liksom var det som var det normala och inte för att det hade att göra med att kraften var/är vinkelrät mot ytan. Men det är ju liksom inget som påverkar en märkbart i ens dagliga göromål.
Min fysiklärare på Komvux berättade en gång att han hade läst (källa: okänd) att kvinnor rent generellt har svårare för fysik än män, och att det enligt samma obekräftade källa berodde på att alla exempel i alla fysikböcker är såna som män i högre grad kan relatera till: det är bilar som accelererar och bromsar, kanonkulor som skjuts iväg, högtalare med tillhörande ljudvågor som sänds ut, varenda sida i fysikboken är liksom genomsyrad av mandom, mod och morska män. Nu ville han, vår fysiklärare på Komvux, ändra på det och ge exempel som även kvinnor kunde relatera till och så ritade han upp ett höghus där det stod en arg kvinna i ett fönster på åttonde våningen och slängde en krukväxt efter sin man som stod på marken och så skulle man via kastparabeln beräkna om han, givet att han inte rörde sig ur fläcken, blev träffad eller ej "och därmed skulle man också kunna få fram en formel som beräknar sannolikhet för skilsmässa", myste fysik-Bengt spjuveraktigt, och tyckte väl att han därmed gjort sitt för att främja jämställdheten i klassrummet. Så gick det till på den gamla goda tiden när allting inte alls alltid var som det skulle.
Hur som helst. Snart är det dags att bocka av november. Snart december. Snart (fast känns ändå väääldigt avlägset just nu) julledigt. Snart nytt år? 2023? Hur gick detta till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar