Irriterat

Igår när jag kom hem var det grönt lite här och var, och när jag gick ut med hundarna så var det barmark på vägen så att man kunde gå i gympaskor utan att bli blöt om fötterna. Knäet kändes också som att det var på bättringsvägen, vilket ju också var en avsevärd humörhöjare. Gick en dryg timmes promenad, kom hem och tränade mitt tabata-inspirerade fyspass för ryttare, gick sedan ner i källaren och hämtade upp adventsljusstakarna och satte dom på plats. I alla fall en del, två hade slutat funka. Det är ju ett enormt mysterium det där, att man plockar undan en fullt fungerande stake i början av året och så är den stendöd när man ska ha upp den tio månader senare. Orkade inte börja felsöka, vet att det finns något smart trix med batterier men tänkte att har man en elektriker i huset så är det väl bara för honom att plocka fram någon mätare och kolla. Nämnda elektriker kom hem, klagade över att han var trött och hade ont i ryggen och gick och lade sig. Och blev liggande resten av kvällen och natten. Jaja, det är ju inte som att jag inte kan roa mig själv. Kollade på Skilda Världar samt läste i min Stephen King-bok, eldade brasa, tände både adventsstakar och levande ljus och hade det allmänt mysigt. 

Men det var då. Idag jobbar jag hemma, och då brukar jag unna mig lite sovmorgon och inte börja förrän klockan 06.00. Elektrikerns larm dönade dock igång klockan 05.10. Jag vaknar av att min mobil vibrerar, vilket den gör ett par sekunder innan larmet sätter igång, men min man skulle kunna sova sig igenom ett världskrig. Således vaknade jag, men inte han, fast så småningom stängde han av sitt larm och jag försökte somna om, vilket såklart inte gick. Dessutom började hundarna stöka omkring för de är ju som Pavlovs hundar, betingade på när någon är på gång att stiga upp för då vankas det ju frukost för dom. 

Frågade min man om han inte skulle gå upp, och han mumlade något om att han skulle gå upp klockan 06. Fattar inte varför man då inte ställer alarmet på 06? Orkade inte dividera om det och kände att jag ändå aldrig skulle kunna somna om på den lilla tiden jag hade kvar, så jag gick upp och gav hundarna mat och påbörjade min arbetsdag. Klockan passerade 06 utan att något hände, och jag ställde mig och gormade MEN SKA DU INTE GÅ UPP ELLER? i trappan som nån himla tonårsmorsa. Först då skedde det någon form av livstecken från honom. Blev så ORIMLIGT irriterad på detta även om det inte direkt är ett vanligt förekommande fenomen, han brukar nog hasa sig upp när klockan ringer i 99 fall av 100. Men idag var det tydligen fall nummer 100. Kom ner med hundarna dansandes runt fötterna och det första jag såg var en smutsig strumpa som låg på byrån i hallen, vilket sannerligen inte gjorde mitt humör bättre. Laban är en veritabel TJUV och så fort man vänder ryggen till så snor han både det ena och det andra med intentionen att införliva dom i sin samling av privata tuggleksaker. Vi har fått sätta kompostgaller framför vedlådorna vid kaminen, för annars möts man av söndertuggade pinnar och högar av bark och flis, och skostället i den inre hallen har också fått hägnas in. Sen har vi en yttre hall och glömmer man att stänga den dörren så händer det att Laban vandrar dit och ser om han kan fynda något, vilket han ofta kan eftersom det är där vi ställer av oss de skor som används för tillfället (skostället är mer till för skor som bara används ibland). Det är såklart irriterande ibland, men också lite sånt man får räkna med när man har hundar. Om jag ser det så säger jag ifrån, tar skon eller strumpan, ställer ut dom i ytterhallen och stänger dörren. Min mans sätt att hantera det är att lägga skon eller strumpan på hallbyrån eftersom Laban inte når dit upp. Har bett honom cirka ÅTTATUSEN GÅNGER att inte göra det för att det är a. äckligt, b. det absolut sista stället jag letar på när jag är av med en sko eller strumpa, samt c. det ju aldrig kommer att gå att lära Laban att man ska kunna ha skor framme om han hela tiden plockar bort dom. Men framför allt för att jag tycker att det är ohygieniskt och jag vill inte ha en massa grus och gud-vet-vad-mer- man-har-trampat-i-för-något på samma byrå där vi också lägger post och nycklar och annat. Och nu också en smutsig strumpa, vilket stjälpte mitt redan dåliga morgonhumör till något som, ifall jag hade varit en seriefigur, hade illustrerats med ett svart åskmoln ovanför mitt huvud.   

Morgnarna är på ett sätt min sämsta tid på dygnet för mitt tålamod för att hantera saker är i princip nere på minus. Det finns oräkneliga saker som stör mig orimligt mycket. Till exempel att bli väckt av någon annans klocka. Till exempel att JAG måste gå upp först när jag hade spetsat in mig på att ha lite sovmorgon. Till exempel att JAG måste ta ansvar för att min man kommer ur sängen (speciellt när det var han som skulle gå upp först). Hade väl kunnat låta honom tryna vidare och själv upptäcka att det inte är listigt att ställa klockan på 05.10, stänga av den och sedan tro att man ska vakna av sig själv klockan 06, men att försova sig sätter liksom tonen för hela dagen, i alla fall är det så för mig. Nu minns jag inte riktigt när jag försov mig senast för det är nog minst 15 år sedan, men allting blir liksom fel när man måste börja dagen med en rivstart och en känsla av att behöva jaga ifatt allting med adrenalinet sprutandes ur öronen. Till exempel att min man inte kan hörsamma ETT ENDA ÖNSKEMÅL från min sida (dvs att inte lägga upphittade skor och strumpor på hallbyrån). 

Sedan fortsatte det i samma stil. Öppnade jobbmailen och blev irriterad över att nån halvhöjdare som igår skickat ett mail och bett mig om vissa för honom väldigt viktiga uppgifter som ska lämnas in någonstans en gång per år och som jag levererade i princip med vändande mail inte hade tackat för hjälpen som hans föregångare alltid brukade göra. Obs, nu tycker jag verkligen inte att man behöver tacka en massa hit och dit för saker som man ändå får lön för att utföra, men den här uppgiften är det ändå lite pyssel med att sammanställa och det hade jag gjort väldigt snabbt och effektivt OCH VAD FAN KOSTAR DET EGENTLIGEN ATT TACKA FÖR HJÄLPEN? muttrade jag surt. Sen hade jag förväntat mig ett mail med information som inte kommit, och HUR SVÅRT KAN DET VARA ATT SKICKA ETT DJÄVLA MAIL? muttrade jag ännu surare.  

Jaha, den här dagen börjar ju riktigt bra. Tur i alla fall att det är fortsatt töväder, för snöskottning på det här hade nog inte varit bra för min mentala hälsa.