Månen tur och retur

Har ju varit ute i världen jag, eller åtminstone känns det så. Normala människor skulle förmodligen inte jämställa en långhelg på Gotland med en världsomsegling under havet, men jag hade nästan lika gärna kunnat resa till månen. Men allt gick bra och det har varit fantastiska dagar. Det gick bra att ta sig till flygplatsen (med bil), hitta långtidsparkeringen (som jag förbokat) samt parkera. Tog mig NÄSTAN in till säkerhetskontrollen med äran i behåll, men bara nästan såklart. Tog rygg på en gubbe som gick med  så himla målmedvetna steg, men då visade det sig att han hade nån gräddfil och jag skulle väl hellre skära upp pulsådrorna med mitt boardingkort än att betala extra för att få komma före i kön. Fattade ju som sagt inte konceptet och det var helt folktomt i övrigt så det var väl ändå skäligen korkat, ansåg jag. Fick inte mindre stresspåslag när allting började blinka rött när jag försökte forcera den där spärren med samma självsäkerhet som gubben som jag tagit rygg på. Men det fanns  en särskild personal som stod där bara för att berätta för folk att de skulle gå genom en annan spärr om de inte hade betalat för att gå i gräddfilen så det ordnade ju sig. 

Blev sen uppläxad av en kontrollant för att jag a. hade lagt mina "vätskor" i två olika plastpåsar för man fick bara ha en påse, samt b. för att jag hade lagt linsvätska i påsen för det räknades som medicin och då skulle det INTE ligga i påse som skulle visas upp. Förklara logiken där den som kan. Sen blev jag "särskilt utvald" för att få min väska undersökt så det inte var sprängmedel i den. Det var ju lite spännande ändå. Sen kunde jag äntligen låta mig fösas ombord på första planet som tog mig till Stockholm, och sen gick det som på räls för då var man ju så att säga redan inne i systemet. 

Har som sagt haft U-N-D-E-R-B-A-R-A dagar tillsammans med min bror som är en av mina absoluta favoritmänniskor att hänga med. En stor grej för mig var att besöka Lojsta hed, för det har jag velat göra ända sedan jag var liten och läste böckerna om Vitnos, det lilla russet. Har ju förstått att det absolut inte är någon garanti att man ser några russ när man är där, för de där hagarna som russflocken går i är svinstora, men vi hade tur (samt promenerade ganska långt). Kolla bara! 

Jag har ingen bucket list, men om jag hade haft en så hade jag nu kunnat bocka av en punkt. Så roligt. Man fick inte klappa och det var tur det var tydliga skyltar om det för det var FAN så svårt att låta bli. 

Min bror är en sån som alltid har tusen järn i elden så i övrigt så hängde jag mest med på alla hans göromål här och där. Har varit på föreläsning om Bergmans filmer från Fårö, releaseparty för en skiva, något annat kulturevenemang med diverse musiker, matat torskar på ett forskningscentrum, bytt reklamskyltar utanför Ica, gått många och långa promenader, druckit en massa vin och så tittade vi på den nya filmatiseringen av Utvandrarna, vilket lämnade oss med den enda frågan: VARFÖR? Det var en så upprörande upplevelse att det förtjänar ett eget blogginlägg. Men först måste jag styra upp lite jobb och annat nödvändigt ont.