fredag 30 september 2022

En resefobikers dagbok

Kastar en blick i almanackan (jag kör fortfarande med analog sådan, även om jag mest använder den digitala, men jag gillar att kunna fästa blicken på ett rutnät med datum och är barnsligt förtjust i att kunna bläddra fram en ny bild varje månad) och noterade chockat att imorgon är det oktober. OKTOBER alltså. Hur gick detta egentligen till? Alla dessa dagar som kom och gick, osv. 

Nu är jag i alla fall över den värsta jobbpuckeln. Idag har jag inga möten eller något annat jobbrelaterat inbokat så jag tänker att det också ska gå bra att smita lite tidigare. Eller varför säger man "smita" så fort det handlar om att gå hem från jobbet, jag har minsann redan jobbat 40+ timmar den här veckan så det är ju inte som att jag inte gjort skäl för lönen. 

Nästa vecka ska jag dessutom bara jobba måndag till onsdag, sedan ska jag ut och se mig om i världen. Eller åtminstone åka till Gotland. Gotland, va? Har bara varit där en gång förut, trots att min bror bor där, och det var kanske...2014 eller så? Och den gången så var vi ett sällskap på sex personer och det kändes som att hela resan (det var en långhelg) gick ut på att lösa logistiken, stå och vänta på andra samt kompromissa om var, när och hur saker skulle göras där någon ville titta på medeltidsbyggnader och någon annan ville shoppa och en tredje bada i havet, osv. Rätt okul om ni frågar mig. Men Gotland som ö var inte så dum och den vill jag gärna se mer av, helst innan ryssen kommer och tar den. Den här gången är det bara jag och min bror och jag förväntar mig att det ska bli easygoing som satan. 

Något som inte är easygoing som satan är ju det faktum att jag på egen hand ska ta mig både dit och hem, så det blir ett äventyr i sig. Jag är ju verkligen inte typen som flackar land och rike runt, så den här Gotlandsresan är ett stort projekt för rese-ovana mig att ta sig an. Varsågod att skratta och peka finger åt en LANTIS, men så här är det att vara jag.

Är ju ingen fan av resor och är därför varken resvan i allmänhet eller flygvan i synnerhet. Jag är ju en visa i hela koncernen på grund av min ovilja att resa omkring och besöka andra arbetsplatser än min egen. Det finns ett ord som beskriver mig och det är SESSIL. Egentligen handlar det om djur som är fastvuxna vid underlaget, typ havstulpaner och koralldjur, men jag kan starkt identifiera mig med dom. Varje gång jag och min chef har medarbetarsamtal så tar han upp att det vore bra om jag reste lite mer (pandemins reseförbud var inte på något sätt ovälkomna) och då brukar jag hålla med och sen vädjar jag till hans goda hjärta Bara jag slipper resa ensam, för jag kan på riktigt inte tänka mig något värre och mer stressande än att landa på något ställe och inte veta vart jag ska och kanske behöva ta en taxi (jag är nämligen inte en sån som "tar en taxi" någonstans, förr var det väl för att man inte hade råd och nu dyker det liksom inte ens upp som alternativ i min uppenbarligen väldigt inskränkta resehjärna, har promenerat tusentals mil för att komma runt det här problemet), eller ännu värre, kvittera ut en hyrbil (får hjärtklappning och tunnelseende av bara tanken) och försöka orientera mig i en främmande stad. Men det finns ju gps, säger folk och ler överseende, men jag har aldrig ägt eller kört en bil med gps så jag fattar inte hur man gör. Plus att jag inte litar på den. En gång när jag och en kollega hade hyrbil med gps så sa den ändå bara att vi skulle vända om, fastän "vi" (dvs min kollega) körde exakt efter anvisningarna, men ändå snurrade vi runt i centrala Zürich och kom inte därifrån förrän vi (dvs jag) slet fram telefonen och knappade in adressen vi skulle till på Google Maps, men den (Google Maps alltså) hade på något vis fastnat i att vi fortfarande befann oss i Danmark (vi hade rest från Kastrup) och bräkte därför fram anvisningar på dääääänsk. En annan gång skulle jag och min chef ut på resa och sammanstrålade på Kastrup och tog därifrån en långpromenad till någon avlägsen lågbudgetterminal. Gick som om jag vore radiostyrd efter honom och det kändes nästan som att han var min pappa eller nåt, vilket kändes väldigt opassande. Vid ett tillfälle stannade han och tog av sig sin jacka och då gjorde jag också det för jag trodde att nu var det nog någon slags säkerhetskontroll på gång? Men han var bara varm, hahaha. 

Åter till min stundande resa. Ska direkt erkänna: jag kommer att ta flyget. Förlåt miljön, men 1. jag hatar att åka båt, samt 2. det tar drygt 8 timmar att göra det. Eller ja, själva båtresan tar väl tre timmar, men så ska man ju ta sig till färjan också och jag bor sannerligen inte nästgårds. Det gör jag inte till flygplatsen heller, men det tar ändå bara halva tiden med flyg jämfört med bil och färja. Får väl klimatkompensera BIG TIME genom att fortsätta elcykla till jobbet eller nåt. 

Bokade biljetter för ett bra tag sen och nu när det börjar närma sig så gick jag in och kollade på mailet. Då stod det Obs! Din flygbiljett uppdateras regelbundet. Se till att ta med den senaste versionen på din resa. Det gjorde mig oerhört nervös, hur ska jag veta när senaste versionen börjar gälla? Alltså, biljetten är ju elektronisk så den utgår jag från uppdaterar sig själv om det behövs, men tänk om jag tror att mitt plan lyfter 09:50 och så ändras det i sista sekund till låt oss säga 08:50? Men så kan dom väl ändå inte göra? Kommer såklart att kolla detta hundra gånger i timmen hela nästa vecka, hehe. 

Ska ju ta mig till flygplatsen också. Djävlar vilka projekt alltså. Tänkte först flygbuss, för att i alla fall vara LITE miljövänlig (och kanske framför allt att slippa böket med att hitta och parkera och ha bilen stående på nån himla långtidsparkering hundra mil från terminalen), och förr kunde man (vet jag med säkerhet eftersom jag har gjort det) åka med flygbuss från Lund, men det som förr hette "flygbussarna" hade ersatts av någonting som hette BOGDANS BUSS och bara det lät ju enormt skräckinjagande (källa: diverse actionrullar där alla skurkar med östeuropeiskt eller balkanursprung heter något i den stilen), men förutom det faktum att det här förmodligen var en avancerad form av maffiarelaterad pengatvätt så gick den bussen bara antingen 06:45 eller 20:00 så det var inte direkt ett alternativ att ta med i beräkningen.
De vanliga flygbussarna går istället från Malmö. Nu skulle man ju kunna tro att MALMÖ AIRPORT låg i just Malmö, men så enkelt är det inte utan det ligger ute på vischan flera mil väster om Malmö stad. Ja, jag fattar ju såklart att man inte kan ha en flygplats mitt inne i city, men ändå. 

Så här går det till att resa kollektivt när man bor på landet:
Först måste man ta sig till Ankeborg (3 mil åt fel håll) för att sedan ta tåget eller bussen till Malmö (10 mil åt andra hållet) för att därifrån ta sig till MALMÖ AIRPORT (3½ mil eller nåt sånt i en tredje riktning). Buss/tågbiljetten kostar 214 kronor och flygbussbiljetten kostar 129 kronor enkel resa. Denna enkla resa (som inte alls är enkel för det är inte så att det går direktbussar från nästan-Österlen till regionens metropoler, utan det inkluderar byten och fix och trix och slutresultatet blir en avancerad form av triangulering av själva resrutten) tar 2 h 14 minuter, PLUS att man sen ska tajma in flygbussarnas avgångstider (cirka en gång i timmen) med kollektivtrafikens ankomsttider (också cirka en gång i timmen, men de är ju såklart inte synkade). Det tar sedan 40 minuter att åka från Malmö C till MALMÖ AIRPORT och har man väl kommit så långt så vill man ju kanske inte komma hastande med andan i halsen när man har (för lama mig) komplicerade procedurer som INCHECKNING och liknande som man ska ta sig igenom först. Detta innebär att om jag lite nonchalant ska "ta flygbussen" så måste jag åka hemifrån nästan-Österlen senast 05:44 för att vara på MALMÖ AIRPORT så att jag kan ta ett flyg som går 09:50 och nääääääe, kände jag för det upplägget. Alternativet med bil tar en dryg timme. Nu var det verkligen inte gratis att parkera på MALMÖ AIRPORT, det kostade 449 kronor att stå där i fyra dygn, plus att det såklart kostar att köra bilen dit och hem. Men att åka kollektivt tur och retur gick ju loss på 686 kronor och för mellanskillnaden får man väl 10 liter diesel och med dagens bränslepriser så går det nog plus minus noll. Jag hade LÄTT kunnat betala mer än vad det kostar att åka bil för att låta mig fraktas som ett boskap och slippa alla bekymmer, men det tar ju för fan en hel ARBETSDAG fram och tillbaka och det pallar jag inte. Plus att man dessutom ska behöva stressa upp sig för eventuella förseningar och att man ska missa någon anslutning här eller där under denna strapatsrika färd-to-be. Det får man nog nästan vara Greta Thunberg för att mäkta med. Jag gör det i alla fall inte. FÖRLÅT, MILJÖN. Och Greta. Och alla andra. 

Ja, ni hör ju. Det är så otroligt mycket som rör sig i huvudet på en icke-globetrotter, och då är det nästan en hel vecka kvar tills jag ska resa. GULP. 




2 kommentarer:

  1. Haha, du är inte mycket för att ta dagen som den kommer. Vad är det egentligen du tror kan ga fel? Visst, lite försening här och där, men fram kommer du ju till slut.

    Och jag förstar att det är trixigt att köra i Zürich, mycket enkelriktningar och vägarbeten som ställer till det. Däremot finns det ju utmärkta kommunikationer som tag, sparvagn och bussar som gar i princip jämt, även pa landet.

    Fast danska är skitmycket lättare att första än schweizertyska som är ett jävla läte :). Trust me!

    Annika

    SvaraRadera