Trygghetsnarkomaner

Har läst Trygghetsnarkomaner av Vita Andersen eftersom det stod i Marianne Lindberg De Geers dagbok att det var en bok som påverkat henne mycket. Har läst Håll käften och var söt och Vilken hand vill du ha? ett antal gånger genom åren, tycker de är fantastiska och hur hade jag kunnat missa den här? frågade jag mig. För att det var en diktsamling, visade det sig. Gillar generellt inte diktsamlingar för jag tycker dikter ska läsas en i taget och det blir för omständligt att bara läsa ett par sidor och sedan lägga ifrån sig och liksom ta in och smälta det man läst, och läser man hela i ett svep så känns det som korvstoppning av ord. 

Tog mig an denna i omgångar och, tja? Det var faktiskt lite som att läsa en blandning av Vilken hand vill du ha? och Håll käften och var söt fast med små bokstäver, korta rader och inga punkter. Tror jag hade känt starkare för dessa dikter om jag varit yngre och framför allt inte läst dessa två romaner först. Visst är det begåvat, språket är fantastiskt och målande och närvarande men (so sue me) det blir liite tjatigt. Den här boken får tre barnhem av fem möjliga.