Till stallet istället, v 32 2022

I måndags började höstterminen. Och tydligen också en ny era i min såkallade ryttarkarriär! När jag kom dit var det en väldig aktivitet kring tavlan där det står vem som ska rida vilken häst. För inte stod det Köttbullen bredvid mitt namn som ju har varit standard de senaste åren, utan det stod ett för mig helt OKÄNT namn. Vem är det? undrade jag helt förvirrat. Det är den, svarade någon och pekade mot Älgens box. Men det är väl Älgen? sa jag ännu mer förvirrat för Älgen är den enda fuxen i stallet och här stod en fux med exakt likadan bläs som Älgen dessutom. Men så började någon att klappa och gulla med denna Älg-lookalike och då fattade jag att det absolut inte kunde vara Älgen eftersom han är en riktig surmule som absolut inte vill bli klappad och kelad med i boxen. Dessutom stod det inte Älgen på namnskylten heller, utan ett helt annat namn. Också information att det här var en femårig irländsk import.

JAHA, väste jag inombords och blickade misstänksamt mot denna Jättinna, för det var fan i mig ingen liten nätt och smäcker historia utan ett rejält halvblod på kanske 170 cm. Precis såna hästar som jag INTE gillar att rida eftersom det känns som att jag lika gärna kunde sitta på sargen till ridhuset och försöka inverka på den. Och en femåring, usch, och irländsk import, njäää, då kan den säkert ingenting mer än att möjligen springa rakt fram.

Hon är inköpt för att främst gå i funkisridningen, berättade någon peppande och det kändes ju förvisso lite lugnande för då kunde det väl i alla fall inte vara något hispigt nervvrak? Men fem år? Och sen fick jag dessutom veta att hon var inte bara ny utan hade kommit SAMMA DAG, detvillsäga hade inte gått i grupp med dom andra hästarna och inte ens varit inne i vårt ridhus! G-U-L-P! 

Men det var ju bara att gilla läget och börja göra i ordning henne. Hon var snäll men lite brötig att hålla på med, ville inte riktigt stå stilla och sådär. Ledde in henne med de andra och det gick bra. Hon ville inte riktigt stå stilla på medellinjen, men efter lite om och men så kom jag upp på denna jättehäst och lektionen kunde börja.

Jamen det gick väl ändå någorlunda? om jag får säga det själv. Jättinnan var i alla fall lugn. Tittade jättemycket på läktaren, speglarna och några hinderstöd som stod i ett hörn de första varven, men det var bara att låta henne titta för hon gjorde ingenting mer, och sen brydde hon sig inte nämnvärt. Vi red nån övning med serpentiner och övergångar och det gick rätt bra i början. Kunde galoppera henne i båda varven och även om jag tyckte det gick asfort så gjorde det nog inte det. 

Sen blev hon nog trött i huvudet för sista kanske kvarten så kändes hon lite avstängd, men det kan man väl förstå att hon blev. Men det kändes i alla fall inte HELT katastrofalt.

Tydligen har dom gjort nån slags omorganisation eller vad man ska kalla det, för tydligen så går ponnyerna lite för mycket och de stora hästarna lite för lite och därför hade man nu bestämt att i alla fall i vår grupp så ska bara de stora hästarna gå. SNYFT! Hoppas att det inte är hugget i sten för all framtid.