Bråkigt

Vi har det lite bråkigt i flocken just nu. Det är Tage som inte riktigt vill acceptera att Laban inte längre är en göllig liten valp utan börjar bli en stor kille med egna åsikter och som inte låter sig hunsas hur som helst. Det är ju ett oundvikligt skede, när det ska göras upp om vem som egentligen bestämmer över vem, men så här dramatiskt har det inte varit med de andra hundarna. Tage är petnoga med att det är HANS soffa, HANS säng, osv, och det kan man ta ur honom om man bara ser det komma. Men ibland går det så fort att man inte hinner och då ryker de ihop och slåss. Oftast är det över på mindre än tio sekunder, men den här processen verkar dra ut på tiden. 

Och i lördags gick det snett. Jag hade varit och tränat med Laban, kom hem och släppte ut honom en sväng i trädgården. Sen kom min man ut med de andra hundarna. Dumhet nummer 1 var att han hade Tage i koppel medan Laban och de andra var lösa. Alltså, tanken var väl att han skulle försöka undvika eventuellt bråk, men istället blev det precis tvärtom. En hund som bråkar har ju två alternativ, fight or flight, och är hunden kopplad tar man bort det ena alternativet och då återstår bara det andra. Det är av den anledningen jag ALDRIG låter mina hundar hälsa på främmande hundar när vi är ute och går. 

Dumhet nummer 2 var att när Tage och Laban rök ihop så skulle min man försöka gå emellan och sära på dom. Har sagt TUSEN gånger att det är bättre att låta dom reda ut det själva, för dels riskerar man ju att själv bli biten när man går emellan, och dels tror inte jag att hundarna är speciellt mottagliga för "fostran" i det skedet. Självklart ska de veta när de gör fel, men det får ju vara i ett läge där det fyller någon funktion för annars blir det ju bara ett meningslöst rytande där ingen fattar vem som är arg på vem eller varför. 

I alla fall så blev Laban biten. Eller vad som nu har hänt, först märktes ingenting utan vi kom in och hundarna fick varsin tuggpinne men Laban ville inte ha sin och då såg vi pyttelite blod i munnen men inget mer. Tänkte att aja, han har väl bitit sig i tungan eller något. men efter ett tag upptäckte vi att han också var rejält svullen under hakan. Hittade dock inget sår och och inget blod, tänkte först att han kanske bara hade fått nån smäll eller så. Tog fram en kyldyna som jag höll mot hakan en stund och hoppades att det skulle hjälpa. En stund senare upptäckte jag att han låg med öppen mun, vilket han inte gör i vanliga fall, och då visade det sig att den rejäla svullnaden under hakan hade en motsvarighet i form av en enorm blodutgjutning under tungan. Det var i storleksordningen (jag överdriver inte) en halv (blodfylld) golfboll och den såg ut att kunna spricka när som helst och gud vet vad som skulle hända då, kände jag. Så det blev raka vägen till djursjukhuset och där blev han kvar för observation över natten. Igår var svullnaden dessvärre ännu större, så nu får han smärtlindring och antibiotika och är fortfarande kvar för han kan varken äta eller dricka eftersom han inte kan stänga munnen. De tror att det är en bitskada som  har träffat ett blodkärl lite olyckligt och så har det blivit som en lårkaka inne i munnen. Nu ska de avvakta och se om svullnaden går ner, annars får de sätta dropp. 

Detta är den där djävla BAKSIDAN med att ha djur. Fy fan vad det gör ont i hjärtat. Och de andra hundarna är ju åtminstone okej med att låta sig hanteras av andra människor, men Laban är väldigt misstänksam mot alla han inte känner. Fastän förnuftet säger att han absolut har det bäst där han är så vill hjärtat bara åka dit och hämta hem honom. Skitjobbigt. 

Sen är det alltid lätt att vara efterklok, allting går jättefort när de ryker ihop och ibland går man bara på instinkt. Har försökt att inte skuldbelägga min man för han är minst lika ledsen över det som hände som jag, men samtidigt var det en djävligt onödig situation som hade kunnat undvikas om man tänkt efter lite före. Vilket ju såklart är lätt att säga i efterhand. Det var såklart maximal otur att just det här bettet tog som det gjorde, men veterinären som jag pratade med igår var väl inte jätte-jättebekymrad över det utan nu får vi bara hålla tummarna för att svullnaden går ner och att Laban får komma hem.