Helgen var ett andetag

Det känns som om den här helgen bara rusade iväg, och eftersom jag aldrig har varit en snabb löpare så var det bara att konstatera faktum att man blivit frånsprungen. Som man ju blir varje helg, av helgen. 

I lördags var jag funktionär på en agilitytävling. Då jobbar man inte direkt ihjäl sig, ska jag säga. Vet inte om det är standard, men i mina ögon var det rätt så överdimensionerat med funktionärer. Vi var inte mindre än TRE hindervakter per bana, och i första klassen var den INGEN som rev. En gång blåste det ner en bom på sista hindret och eftersom startsignalen gått så fick man ju göra en liten rusning, men annars hände det exakt ingenting. Det var ju rena semestern jämfört med att vara hindervakt på en hästtävling, där det dessutom är (eller åtminstone var på den tiden det begav sig för yours truly) vanligt att ett hinder kan vara med två gånger på samma bana, och då får man minsann vara snabb som en vessla om det rivs för att man ska hinna få bommarna på plats innan det ska tas nästa gång. Eller så kan en bom rivas och rulla iväg så att den ligger i vägen för en linje mot ett annat hinder, och då får vesslan ge sig ut på språng igen. Och även om alla bommar ligger som fastklistrade så har man ändå att göra med att kratta framför hindren så det inte blir upptrampat (om det inte är på gräs), plus att man hela tiden måste ha koll på var ekipaget befinner sig så man inte är i vägen. Inte en chans till vila där inte, men på agilitytävlingar så får man sitta på en stol och enligt mig så jobbar man verkligen inte ihjäl sig. Klagar absolut inte över det, dock. 

I nästa klass skulle jag vara koppelbärare. För den eventuellt oinvigda: I agility får hunden varken ha halsband eller koppel på sig, så det tar föraren av innan start och slänger på marken. Sen tar koppelbäraren upp kopplet och går och placerar det strax efter målgång så att det ska finnas på plats när ekipaget kommer i mål. Det är kanske min favoritsyssla för även om det är en viktig uppgift så är det så UNDERBART kravlöst. När den klassen började så fanns det bara två hindervakter. Sa att jag kunde väl hålla ett öga på de hinder som låg närmast mål eftersom jag ändå stod där och att hänga ett koppel på en krok på en pinne är ju inte så betungande att man inte skulle kunna ha en annan uppgift samtidigt, men det var tydligen OTÄNKBART att göra en liknande manöver, utan de skramlade fram någon annan till den tomma stolen. 

Ja, det var lördagen. Igår var det mest trädgårdsfix. Rensade kirskål och humle som hade växt in i en stor odlingslåda och vars rötter nog nådde ända ner i helvetet. Sådde lite blommor och ärter, bestämde att det var lite för tidigt för bönor ännu, flyttade lite stenar. Rensade mer kirskål, den här gången under rosenkvittenbuskar så nu är mina armar SARGADE av taggar. Sen gick jag in, lagade lasagne, kollade ikapp på Robinson. Börjar inte Robinson bli lite tjatigt? Tycker faktiskt att det var bättre förr när det bara var ett avsnitt per vecka, nu börjar det bli rätt så...tjatigt? Det är pristävling, Robinsontävling, immunitetstävling, öråd, någon twist och så börjar alltihop om igen. Och Gränslandet har jag till och med slutat titta på för där händer ju absolut ingenting. 
Har jag några favoriter? Ja, inte är det TOMMIE i alla fall. Först tyckte jag att han ändå verkade vara en hyfsat cool snubbe, men efter hans uttalande om vad som är riktiga kvinnor och att han sen när han fick mothugg bara "kan vi inte snälla sluta diskutera detta?", plus att han då sover naken med endast ett myggnät på sig, vilket jag tycker är too much information, plus att jag generellt retar mig på fenomenet "piercad bröstvårta" så har jag ändrat mig. Har ändrat mig om Hanna också i och för sig, tyckte först om henne att hon var en mager speta som nog skulle ge tappt i ett tidigt skede i tävlingen och dömde ut henne som en typisk stadstjej, men hon är ju imponerande seg måste man ju ändå säga. Stör mig på: Tommie, Angela. Är rätt neutral angående Filip, Joel och Henrik (heter han va, den nya?) Hejar lite diffust på tjejgänget Linn (gillar Linn mest!), Hanna, Jessica och hon den nya gymtjejen med flätorna som jag inte minns vad hon heter, annars känner jag inte direkt att jag bryr mig jättemycket om vad som händer med "överlevarna". 

Nu väntar en jobbig jobbvecka. För att citera Svensson i Hedebyborna: slit och släp, aldrig är det något annat.