Rapport från en renovering

Alla vet ju att så fort man ska göra någon form av renovering så ska man räkna med faktor Pi. Dvs multiplicera tid, svett, tårar, möda, kostnader och allting annat med 3,14 och så hamnar man betydligt närmare sanningen än när man sorglöst tänker "renovera att rum på cirka åtta kvadratmeter blir a piece of cake". 

Lördagen åkte jag och köpte mer färg till väggarna eftersom jag insåg att den inte skulle räcka, plus att jag behövde färg till dörrkarmen och en inbyggd hylla som hittills varit omålad och rätt ful. Idag fick vi möjlighet att låna ett släp och åkte och hämtade mina 6 pallar som ska bli en soffa. Sen visade det sig att där soffan-to-be ska stå finns det enda vägguttaget som alltså måste flyttas först för annars blir det blockerat, så nu står alla pallar i en hög och det liknar mest ett djävla lager.

Aja, det löser sig. Tur det finns en elektriker i huset, annars hade jag minsann inte varit sådär cool. 

Ja, det var vad som hanns med den här helgen p g a 1. Min man hade skrivit upp koden till låset på släpet på en lapp för att inte glömma bort koden, men glömde istället lappen hemma. 2. Låset till släpet hade frusit, så när väl lappen med koden hade hämtats fick undertecknad stå och värma låset i åttahundra år med sina bara och inte så varma händer, 3. "när vi ändå var i stan" så skulle min man stråla samman med en kollega för att överlämna några nycklar och för att uttrycka det milt så skulle ingen av dom kvala in till SM i logistik. 

Ja, men till slut kom vi ändå hem med nämnda pallar. De skulle sedan bäras upp från gatan och in i huset och upp för trappan och fy fan vad det var tungt och jobbigt och besvärligt. Men nu är det gjort! 

Nu hoppas jag på att veckan som kommer ska bringa feeling till min man så att han 1. flyttar vägguttaget, 2. fixar mina special-hyllplan så att jag kan bygga upp min specialvariant av min Ivar-hylla. Vi får väl se vad som händer där.