Lasersvärdet är svingat

Igår var jag och mina rötna knän på laserbehandling! Jag önskar att jag hade kunnat säga att jag idag skuttar fram helt obehindrat, men så är inte fallet och det hade jag såklart inte väntat mig heller. Men det kommer förhoppningsvis. Rom byggdes ju inte på en dag, osv. Fick (eller fick och fick, det kostade såklart en rätt så rejäl slant men om det bara hjälper är det såklart värt varenda krona) också massage, och även om jag regelbundet går på helkroppsmassage så var det här någonting helt annat, det var bara inriktat på benen och ont som satan gjorde det med. Men hon kunde nog sina saker, den här GUNNEL, för det kändes väldigt gött efteråt och liksom som att jag travade därifrån med lite lättare fjät än vanligt. Fick även beröm för att mina ben var "väldigt vältränade", det är ju sånt som man, eller åtminstone jag, suger åt sig för man är ju ändå inne på sitt femtiofjärde jordsnurr och på något sätt närmar man ju sig en fas i livet där man snarare sitter i gungstol och virkar än springer maraton, och även om jag inte haft en ålderskris sedan jag var 27 år så är det ju ändå trevligt att höra att man i alla fall inte framstår som att gungstolen omedelbart är nästa anhalt. Fast så säger hon kanske till alla, hehehe. 

Nu har vi, jag och GUNNEL, gjort upp en behandlingsplan för mig och mina knän. Två gånger i veckan ska nu laserstrålarna få jobba i ett par veckor. Avbokade gladeligen tiden hos den här Tobbe Trollkarl-personligheten och slapp därmed också att köra minst 10 mil fram och tillbaka för samma sak. Tid, men framför allt diesel, är ju pengar.