Till stallet istället, v 5 2022, pt 1

Förra gången vi red, vecka 2 (!) var det väl, så sa vår nya ridlärare I att det skulle vara markarbete, teori och hoppning de följande gångerna. Sen blev ju ridningen inställd vecka 3 pga covid, förra veckan som jag missade p g a karantän var det teori, så idag tänkte jag att allting bara hade blivit framflyttat ett hack så att det skulle vara markarbete. Där hade jag fel! Det stod hoppning på schemat. Vi skulle hoppa en liten studs, två hinder bara, och sedan "känna vilken galopp hästen landade i" och så svänga antingen vänster eller höger beroende på vilken galopp man hade. Jag är SÅ kass på detta, kanske framför allt för att jag mest är fokuserad på att överleva och då skiter man lite i vilken galopp hästen har, hehehe. En sak som jag gillar med att vara "lite äldre" är dock denna: man behöver inte bevisa någonting för någon. Så jag informerade ridlärare I om att jag var kanske norra Europas mesigaste hoppryttare och verkligen inte ville hoppa högt. Och med "högt" menar jag kanske...50 centimeter. Hästsekten kommer aldrig att rösta fram ett Jerringpris åt mig, det kan vi ju alla vara överens om. Men I tog det bra och sa bara att jag själv fick avgöra. Sen gick själva övningen faktiskt svinbra, även om jag tror att det var mer tur än skicklighet att det råkade bli rätt galopp åt det håll jag svängde. Sen gjorde vi lite varianter på den, bland annat att man skulle räkna galoppsprången mellan studsen och hindret därpå och sedan rida på antingen ett mer eller ett mindre. Hindret därpå stod så att man red som i en båge och min listiga plan var ju då att ta ut bågen lite mer och på så sätt få in ett galoppsprång till. Det GÅR visserligen att få Köttbullen att länga sprången, men det är också lite som att öppna Pandoras ask, man vet inte riktigt vad som kommer ut av det. I alla fall så sprack planen för jag fick inte till en bra sväng upp mot studshindren och när jag försökte parera den kassa vägen så tog Köttbullen det som en signal på att hon fick bestämma tempot, så hon drog iväg som jagad av röda djävlar och vi for över hindren i en vådlig fart och jag har ingen aning om hur många språng det blev. Men avstånd och sånt stämde, så det SÅG väl i alla fall hyfsat ut. 

Sen följde världens mest förvirrade diskussion om hur man egentligen räknar galoppsprång mellan hinder. Alla var eniga om att man räknar inte landningen över första hindret, men sedan rådde det stor oenighet om huruvida man skulle räkna avsprånget över nästa hinder som ett av sprången eller ej. Några menade att detta var det enda och rätta sättet att räkna på, medan jag och några till menade att så hade vi ALDRIG räknat, det är ju sprången MELLAN hindren man räknar så lika lite som språnget över hinder nummer 1 skulle räknas så skulle språnget över hinder nummer 2 räknas. Men andra falangen menade att så hade de ALLTID räknat. Åter andra erkände att de nog aldrig hade fattat hur man räknade, men det hade ju uppenbarligen ingen annan heller. Hahaha. 

Och på tal om galopp så fattade Köttbullen galopp hur fint som helst igår, även när vi så att säga skulle göra det en och en när vi red mot hinderserien. Det är ju en sak att hon faller i galopp när alla andra galopperar på kommando, det är ju sånt som lektionshästar lär sig (även om det har tagit väldigt lång tid för henne). Men att hon faktiskt fattade galopp för hjälperna när jag ville och utan att det föregicks av svenskt mästerskap i slängtrav, det är faktiskt värt att notera.