onsdag 9 februari 2022

Dalskuggan

Har läst Dalskuggan av Viveca Sten, en fortsättning på Offermakaren som jag läste i somras och tyckte var helt okej. Detta är handlingen:

Det är sportlov i Åre när ett illa tilltygat lik hittas en bit utanför byn. Offret har inga kända fiender och Årepolisen står rådlös. Hanna Ahlander är kvar på sitt vikariat men hoppas på en fast tjänst. Hennes kollega Daniel Lindskog slits mellan familjen och arbetet.

Samtidigt har en frikyrklig sekt fått starkt fäste i de isolerade byarna nära norska gränsen. Den unga Rebecka drömmer om att tjäna Gud som trofast pastorshustru, men hon blir mer och mer utsatt och isolerad. Ingen tar hennes parti och snart fruktar hon för sitt liv.

När nya hemligheter avslöjas börjar en allt mörkare historia nystas upp. Hanna och Daniel dras in i en komplicerad utredning som handlar om att överleva – till varje pris.

Jamen jag tyckte nog att även den här berättelsen var helt okej. Möjligen att den är lite onödigt detaljerad, man behöver kanske inte nämna fyrahundra gånger att Hannas mamma favoriserar Hannas syster eller att Daniels sambo tycker det är jättejobbigt att vara hemma med deras bebis, JAG FATTAR, har jag lust att väsa mellan tänderna när samma sak ska beskrivas ännu en gång på ett snarlikt sätt. Stör mig också lite på att det är så enormt många radbrytningar, fast det kanske är ett stilgrepp? Men det känns lite som att Viveca Sten får betalt per sida och vill dryga ut lönen (eller som när man skulle skriva uppsats i skolan och somliga skrev med jättebokstäver och ritade bilder för att få ihop det stipulerade antalet sidor med minsta möjliga ansträngning. Inte för att det någonsin var ett problem för mig, hehe). Men för all del, det är luftigt och snabbläst. Rätt spännande och en helt okej bruksdeckare. Undrar nu mest om Daniel och Hanna ska få ihop det i nästa bok, det ligger ju lite i luften va. Den här boken får tre långa frikyrkopredikningar av fem möjliga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar