Till stallet istället, v 2 2022, pt 1

Igår när vi kom till stallet så stod det ingenting på tavlan där det i vanliga fall står vem som ska ha vilka hästar. Vi utgick då från att vi skulle fortsätta med samma hästar som vi haft förra veckan och började fixa i ordning. Inte förrän vi i princip var klara och stod och värmde betten så var det någon som kläckte ur sig Men tänk om det är teori idag? Nu var det inte det, visade det sig efter panikbläddrande i mailen, men det hade ju varit jätteroligt om exakt alla skulle ha missat det och bara förutsatte att vi skulle få rida. 

Dagens tema var öppna, berättade vår nya ridlärare I, och jag suckade lite för öppna är ju inte Köttbullens grej. Vet inte riktigt vad som är hennes grej förutom att lufsa runt fyrkantsspåret och vara en snäll nybörjarponny, hehe. Hur som helst, vi började med att göra förberedelser genom att göra tiometersvolter i varje hörn och halt mitt på långsidan. Vet inte om det var förberedelserna som gjorde susen eller om Köttbullen bara råkade ha en allmänt samarbetsvillig dag, men DJEFLAR vad bra det gick? Helt plötsligt kunde jag till och med känna att hon spårade! Har väl aldrig hänt förut, eller åtminstone inte så att jag har kunnat känna det så tydligt. Jag har väl mer fått vara glad om det har gått att böja halsen och det har känts som att framdelen har varit någon annanstans än på spåret, typ. 

Blev helt lyrisk. Och trött. Känns som att I kör hårdare med oss än vad K gjorde, eller så är det bara för att man inte har vant sig vid att det inte är som vanligt, eller om det är julens frossande och slappande som har satt sina spår (gissningsvis en kombination av allt detta), men jag var helt slut efteråt och hade inte orkat en minut till (och det är här man ska tänka att när hjärnan säger nej har kroppen 50 % kvar att ge, eller vad dom nu säger i Biggest Loser), eller det hade jag väl dårå, men jobbigt var det hur som helst. Men det är ju kul när det går bra, FÖR EN GÅNGS SKULL ska väl tilläggas för det brukar ju vara upp som en sol och ner som en pannkaka. Den som lever får se, hehe.