Post Malik

"Drabbades" av stormen Malik i helgen, fast väldigt lindrigt måste jag ändå säga för det mest dramatiska  som hände hos oss var att en tom regnvattentunna blåste omkull. Det blev inte ens strömavbrott. Därmed inte sagt att det inte blåste, för det gjorde det så att huset knakade och fönsterrutorna skallrade. Sov som en kratta på natten för jag är sannerligen inte speciellt jättetuff när det kommer till väderrelaterade urkrafter. En gång när jag var liten väcktes jag (och resten av familjen) av att flaggstången blåste ner över huset och in genom ett fönster på andra våningen där (vi hade våra sovrum) i en storm. Strömmen hade gått så det var svart som i en säck, regnet piskade in genom den sönderslagna fönsterrutan och det var glassplitter överallt. Ingen blev skadad så det kunde ju såklart ha gått mycket värre, men att vakna av detta jättebrak, rusa upp och mötas av flaggstångsknoppen och ett par meter flaggstång placerade på ett i sammanhanget helt fel ställe var för att tala klarspråk jätteläskigt, och efter den natten så var det aldrig mer någonting som tilläts flamma stolt mot dunkla skyar i mitt föräldrahem. Det kan också bero på att det bara var en allmänt jobbig grej att skaffa ny flaggstång. I min värld är det något av det mest meningslösa man kan ha som privatperson och ungefär lika funktionellt som ett solur, vilket tillsammans med trädgårdstomtar och rådjur i brons toppar min lista över värdelös och ful trädgårdskonst (sorry om jag trampar någon på tårna här).

En gång jobbade jag ihop med en käring som exalterat berättade att hennes man skulle få en flaggstång i 50-årspresent av deras gemensamma vänner. Enligt henne var detta "en klassisk 50-årspresent" vilket fick mig att känna det som att vi lika gärna kunde ha bott på två olika planeter (vilket i och för sig inte var första gången jag kände på det viset för vi hade verkligen inte kemi om man säger så) för jag skulle aldrig ens komma på tanken. Men människor är ju uppenbarligen olika och uppskattar olika saker. Det lades ner mycket möda på denna flaggstångspresent i min exkollegas bekantskapskrets, det skulle gjutas fundament i smyg och den skulle resas i hemlighet på natten och ja, jag hoppas verkligen att hennes man uppskattade detta tilltag som engagerade så många. Jag kan ju säga så mycket som att jag hade blivit alldeles otroligt besviken om jag hade fått en flaggstång i 50-årspresent, eller som en gåva i samband med  vilken högtidsdag som helst. Framför allt på mina vänner som då uppenbarligen känner mig väldigt dåligt. Jag skulle också bli synnerligen förvånad om jag vaknade en dag och någon hade varit i trädgården och gjutit fundament och haft sig utan att jag hade märkt det. Kan ju vakna av att det knäpper till i elementet eller att en fluga surrar i fönstret, så att det skulle kunna döna in ett helt arbetslag i trädgården med spadar och betongblandare ser jag som helt osannolikt. 

Hur som helst, helgen kom och gick utan att göra något större väsen av sig. Har ju mest hängt i tv-soffan och bevakat handbollen (fredag och igår). På lördagen sträckkollade jag på serien Maid på Netflix. Tycker den är rätt bra även om jag tycker att den hade vunnit lite på om man inte framställt Alex  som så helt osannolikt vän och mild hela tiden, som tålmodigt kånkar omkring på sin unge och sina väskor utan att visa ett uns av irritation oavsett vad som händer. Det är väl högst rimligt, speciellt om man har det så motigt som Alex har det, att någon gång bara TAPPA DET utan att det för den sakens skull behöver betyda att man inte älskar sitt barn? Också helt orimligt att ungen inte sätter sig på tvären mer än någon enstaka gång oavsett vad som händer? Men i övrigt en helt okej serie att döda en eftermiddag i tv-soffan med. Over & out.