RIP Janne B

För ett tag sen läste jag på familjesidorna i DN att Janne Björkman hade dött. Tyckte att namnet lät lite bekant. Min man tyckte också det (japp, jätterockenroll att sitta och diskutera dödsannonser vid frukostbordet, NOT), men vi har väldigt få gemensamma bekanta och känner väl överhuvudtaget inga som skulle annonsera någons frånfälle i DN.  Men Janne Björkman, det är ett sånt där univsersalnamn. ALLA känner minst en Janne Björkman. Precis som att alla någon gång har känt (till) en lokal värsting som hetat någonting i stil med Johnny Bula och att det i varenda förening som någonsin bildats har funnits minst en person som har hetat Kjell. 

Janne Björkman, det var minsann en hyvens kille, kände jag. Han var en sån där person som alltid ställer upp. Tror säkert att han jobbade som skolvaktmästare eller fritidsledare, han var (såklart) också aktiv i någon förening på fritiden. En riktig eldsjäl som sålde Bingolotter, klippte gräs och tränade knattelaget i fotboll. När det fattades folk till att åka runt och samla in pant till idrottsföreningen så var Janne Björkman alltid där i sin Volvo. Min man tyckte sig veta att Janne Björkman kunde vara en sån som drack lite för mycket på julfesten, men det tror inte jag. Jag tror han var en sån som stannade kvar och hjälpte till att röja upp efteråt, och det var också Janne Björkman som ringde efter en taxi när Kjell var den som hade fått lite för mycket innanför västen och började mucka gräl med kassören. 

Janne Björkman bodde i en vanlig villa i ett vanligt villakvarter. Han var en sån som skötte gräsmattan exemplariskt, gödslade och kalkade och klippte och vattnade. Tyvärr tror jag också att han använde lite Round Up för att få bort maskrosorna. Han var egentligen inte så intresserad av trädgårdsarbete, men det kändes fint att ta en öl efter gräsklippningen eller häckklippningen. I garaget fanns minst fyra olika hylsnyckelsatser och en högtryckstvätt som han gärna lånade ut till grannarna. Hade man problem med någonting kunde man alltid gå till Janne Björkman, kände vi. 

Vi fantiserade ihop ett helt liv åt Janne Björkman där över frukostbordet, och kände oss nästan lite nedstämda över att han alltför tidigt hade ryckts ifrån oss. Vi lekte lite med tanken att Janne Björkman kanske istället hade varit börsmäklare eller jobbat på bank, men det var omöjligt att föreställa sig honom som någon med kostym och slips och portfölj som körde Tesla och var ett karriärslystet as. Det var lika otänkbart som att det skulle ha gått bra i livet för Johnny Bula. 

Rest in peace Janne. Det är du värd.