Till stallet istället, v 42 2021, pt 1

Igår var Karin äntligen tillbaka och allting var som det skulle igen. Vi skulle egentligen haft hoppning, men eftersom vi missade förra veckans lektion som skulle ha varit markarbete så hade vi markarbete igår och hoppningen blir nästa vecka. Köttbullen kändes ganska fin i formen. Trampade ordentligt under sig i 10-metersvolterna och vem hade kunnat tro det för ett och ett halvt år sen när det kändes som ett hopplöst projekt att rida något som var mindre än en 20-metersvolt, och då pratar vi inte ens i form utan att rent fysiskt kunna svänga runt. Så stel och utan egen balans var hon då, så visst har det hänt grejer. Sen fick hon tyvärr ett återfall av sin "köra-upp-huvudet-i-luften-och-vägra-ta-högertygeln"-strategi när det blev för jobbigt eller vad det nu var som hände. Börjar dock hitta lite strategier för att komma runt det, sätta hårt mot hårt och kriga med högertygeln funkar ju verkligen inte, utan istället lättar jag på höger och svänger henne med hjälp av vänsterskänkeln och vikthjälperna. 

Övningen var att trava över en serie bommar, åtta stycken tror jag det var, i lätt sits. Först med knut på tygeln och armarna ut, sedan med armarna på huvudet. Klassisk balansridning alltså. Sedan fick vi ta tyglarna men lägga upp stigbyglarna och trava över bommarna. I LÄTT SITS. Det var ju sånt man gjorde  som ingenting när man var tolv, men det gick faktiskt rätt bra nu också. Sen fick vi ha både tyglar och stigbyglar och trava över bommarna med lite olika avstånd så att hästarna fick länga steget. Sista gången skulle vi rida lätt och då var det ett normalt avstånd för en normal häst, stort avstånd för Köttbullen och JEFLAR vad hon bara SVÄVADE över. Hon jobbade så mycket med ryggen att det kändes som att hon  riktigt sköt upp mig ur sadeln i lättridningen. MAGIC MOMENT för denna ponny som dessutom har norra Europas sämsta koordination, men inte en bom var hon i under hela lektionen. Jag skulle kunna ha fortsatt med denna övningen hela natten, men såklart var det dags att sluta då. Men det är ju då man ska sluta, när man är på topp.