Så var det då ÄNTLIGEN dags för drop in-ridning igen, för första gången på nio månader eller något sånt. Längtet efter det där (välbehövliga) andra ridpasset per vecka har varit enormt. Fick ha Köttbullen och testade för första gången mitt nya hästergonomiska träns med Kimblewickbett på henne. Hon var oerhört konfunderad, jag gav henne en hästgodis och det var som att hon inte fattade att hon kunde öppna munnen ens en gång. Det var varmt och hon var lite seg, fick jobba på rätt ordentligt för att få fram henne. Karin hjälpte mig att spänna och ställa in tränset (läs: Karin spände och ställde in tränset) och satte då tyglarna så att det inte blir fullt lika stor hävstång som på det jag lånat och det gjorde viss skillnad, upplevde inte att det "tog" lika mycket. Mer än ett vanligt bett såklart, men inte så att det nästan blev bromseffekt bara man kramade tygeln. Men hon var SÅ konfunderad, tror det var den ergonomiska nosgrimman som hon inte kände sig riktigt hemma med. Men hon jobbade på rätt så flitigt, fick till rätt så bra galoppfattningar! och kunde hålla igång galoppen. Men så var vi bara fyra stycken och det är faktiskt stor skillnad för hon behöver lite space när hon ska galoppera. Inte för att det går fort utan...ja, jag vet inte riktigt, men det är väl någonting hon har fått för sig, att det inte går att galoppera om man är för nära någon annan.
Denna vecka blir det bara ett ridpass, vi har teori och eftersom tröga jag inte fattade att ridningen började förra veckan så skulle jag egentligen haft avslutning på två hundkurser som förra måndagen. MEN lyckades få alla att byta till som idag då, för då har vi teori och det är ju inte riktigt lika surt att missa även om vi haft rolig (uppsutten) teori de senaste gångerna. Men plikten framför allt, som föreningsmänniskan (och Gustav VI Adolf) sa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar