Jaha, men det var väl mysigt att sitta där på en soffa och dricka eftermiddagskaffe och spela Tile Master på telefonen. Fast tog inte de där 20 minuterna VÄLDIGT lång tid? Det visade sig att min bil tydligen har programmerats av en oskön förening av Kim Jong Un och Illuminati för det gick inte att programmera en ny nyckel. I alla fall inte enligt den här (fortfarande mycket trevliga) personen som hade nyckel- och bilfirman (Kim Jong Un/Illuminatiteorin kommer från yours truly), han hade försökt ALLT. Så efter närmare två timmars fix och tricks så fick han helt enkelt operera ut innehållet i den trasiga nyckeln och lyfta över det till ett nytt skal för det gick inte att lösa på något annat sätt. Däremot blev det billigare för mig, så jag klagar inte. Fick dessutom en extra startnyckel på köpet, en sån där som man bara kan låsa upp och starta med men som inte går att blippa upp låset med, men det är väl ändå sekundära funktioner. Plus en extra metalldel (heter det "svärd"?) som han hade slipat till den nya nyckeln som aldrig blev, och som han ju inte hade någon användning för, men den kan väl vara bra att ha i reserv tänker jag. Så även om jag hann bli mer än dödligt trött på både soffan, kaffet, Tile Master på telefonen, eurodiscomusiken som gick nonstop i högtalarna samt en utpräglad Wunderbaumdoft som genomsyrade den lilla lokalen och gav mig huvudvärk, så lämnade jag ändå lokalen som en rätt så nöjd kund.
"Varför kontaktade du inte bara firman där du köpte bilen"? frågade en sån där smart person i min relativa närhet som jag underhöll med ovanstående skröna ur mitt livs novell, och ja, hade jag vetat att det var så man skulle göra så hade jag väl gjort det. Men för mig är det ju ingen solklar koppling mellan bilförsäljare och nycklar och när jag har ställt frågan rakt ut så har det minsann inte regnat några solklara direktiv över mig. Hade säkert blivit dubbelt så dyrt dessutom. Intalar jag mig. Over & out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar