Sleten

Känner mig S-L-E-T-E-N, för att skriva som man talar. Det är mycket jobb och mycket föreningsliv och fritid har jag uppenbarligen ingen alls. Denna veckan har det varit typ sex grader "varmt" (man ska kanske vara tacksam för plusgrader ändå?) och regnat varje dag. Ej inspirerande att behöva dra på sig VINTERJACKA när man ska iväg och hålla hundkurs, för det är ju ändå maj. Men det ska tydligen vända till helgen och äntligen bli lite varmt, och då får ni väl höra mig gnälla över att jag inte tål värme istället. Omväxling förnöjer. 

Har köpt plantor av amerikanska blåbär, har tidigare ratat dom p g a orkar inte med växter som vill ha särskild jord, men nu har jag tänkt om och förberett en (eller rättare sagt två, fast ovanpå varandra) pallkrage för detta ändamål. Saknas bara: JORD. Alltså, att köpa jord måste vara något av det tråkigaste man kan göra. I alla fall om man köper det säckvis som jag gör p g a har ingen riktigt bra stans att ha en jordhög att hämta från. Har fyllt upp hälften av pallkragen med ris och bös för att dryga ut det (fylla upp dubbla pallkragar med dyr köpejord kommer aldrig på frågan), men det måste ju ändå till jord. Häromdagen var jag på Granngården för att köpa hönsmat, stod en stund på deras utemarknad och frös och glodde oengagerat på säckarna med rhododendronjord och tänkte bara på hur blöta och tunga de skulle vara att baxa ner från pallen, upp på vagnen, in i bilen, ut ur bilen och ner i trädgårdslandet, och sedan vände jag på klacken och gick bort till foderavdelningen istället. SLÖTT, jag vet. Måste ta tag i det så det inte blir som när jag för några år sen fick feeling och köpte en massa lavendelplantor på rea (eller ja, en massa var kanske att ta i, men 4-5 stycken) och sen hade jag inte tid att plantera eller ens ta hand om dom så de stod där och vissnade i sina små krukor. Deppigt. I år har jag tagit en miljon sticklingar från våra tyska sommargästgrannars lavendel. Utan att fråga, för de är ju fast i Tyskland och har inte varit här på evigheter.  Måste ju vara oerhört deppigt att köpa ett rätt dyrt sommarhus i Sverige och så blir det pandemi och man får sitta isolerad i (föreställer jag mig, har ingen aning om varifrån i Tyskland de kommer) Ruhrområdet och deppa. Och sen när man kommer tillbaka har någon skövlat ens lavendelplantor, haha. Skojar bara, har bara nupit av en kvist här och en där så det syns inte. Men jag hoppas att de tar sig, tillsammans med de en miljon sticklingar av krus- och vinbär som jag också har tagit, dock från mina egna buskar. Vi har en sorts krusbär som är så fantastiskt goda och bären blir dessutom helt ENORMA.  Då är det ju lite lönt att plocka. Vi har flera andra krusbärsbuskar som också ger rikligt med bär, men de bären är så små och ynkliga att det nästan inte är mödan värt att plocka för det tar sådan tid och helt sönderriven blir man också. Men de där stora krusbären, de är guld. Den busken grävde jag upp och transporterade hem till vårt hus snudd på med livet som insats (för det var en rätt stor buske och krusbär är ju RÄTT taggiga om man säger så) när vi sålde min mans förra hus, för aldrig vare sig förr eller senare har jag sett såna enorma krusbär och dom tänkte jag minsann inte lämna till någon annan. Det var värt att bli helt sönderriven. Sedan stod busken och tjurade i flera år och gav inte ifrån sig så mycket som ett bär, men sen gonade den till sig och började leverera. 

Nästa vecka är det Kristi Himmelsfärd. Då tänker jag vara ledig, både onsdag och fredag, så det blir som en liten minisemester. Brukar ej vara poppis så här i högsäsong, men det kan jag nog skaka av mig.