Konferensen

Har läst Konferensen av Mats Strandberg, en bladvändare av stora mått som handlar om det här: 

En grupp anställda på kommunens exploateringsenhet anländer till den pittoreska lilla stugbyn vid Kolarsjöns strand. De är där för att ha konferens om ett kontroversiellt projekt som väcker starka känslor, både på bygden och bland personalen. 
Vad konferensdeltagarna inte vet är att någon iakttar dem från andra sidan sjön. Någon som är ute efter hämnd. När mörkret faller börjar de försvinna, en efter en.

Precis som att jag kände att jag aldrig i helvete någonsin skulle åka Finlandsbåt efter att ha läst Färjan så kände jag här att jag aldrig i helvete någonsin mer skulle åka någonstans med några kollegor. Det här var riktigt obehagligt, och då menar jag kanske inte främst mördaren, utan känslan av det faktum att man måste tillbringa vad som kanske blir livets sista timmar tillsammans med människor man inte valt att umgås med och som man inte ens gillar, men som man ändå ändå tvingas förhålla sig till och som man träffar mer än vad man träffar sin familj. Brrr. Ska man vara lite kritisk så var kanske  vissa av karaktärerna liiite too much och det var också liiite för mycket dålig skräckfilmskänsla att mördaren skulle kunna rigga allt detta på ingen tid alls, vara överallt på en och samma gång och ta hur mycket stryk som helst utan att dö. Men spännande var det. Den här boken får fyra flaskor ljummet smaksatt mineralvatten av fem möjliga. Schas iväg till bibblan med er allihopa.