Hjärtats djur

Har läst Hjärtats djur av Erik Hörstadius, en bok som jag av någon anledning läser-om med jämna mellanrum. Väldigt oklart varför, för jag tycker inte att varken Erik eller bokens alter ego Kenneth, som ju väldigt uppenbart är han själv, verkar vara en speciellt sympatisk person, utan snarare väldigt självupptagen och rätt dryg, och boken handlar i stort sett bara om att Kenneth och hans polare dräller omkring, festar, raggar brudar och har pseudodjupa diskussioner om ingenting. "Hela handlingen hade rymts på baksidan av en krognota" står det på bokens baksida, och jag är beredd att hålla med. Ändå läser jag den då och då, kanske att det är vilsamt att det inte händer så mycket och att det bara är en massa navelskåderi? Kanske är det lite av samma anledning som jag ser på typ Lyxfällan och liknande produktioner på tv, att jag kan få förfasa mig över vilka idioter det finns samtidigt som det får mig att känna mig som en lite bättre person. Ingen aning, men nåt är det väl. Ja, hur som helst. Jag tycker inte den här boken är särskilt bra, men den måste väl ändå "ha något" eftersom den ändå har fått stå kvar i bokhyllan och dessutom tas ner och läses-om då och då. Den får väl ändå tre vinslattar av fem möjliga (även om det principiellt bär mig lite emot).