Likblomman

Har läst Likblomman av Anne Mette Hancock. Den har fått danska deckarakademins debutantpris, stod det på framsidan, och på baksidan kunde man läsa det här:

Journalisten Heloise Kaldan befinner sig i en mardröm. En av hennes källor har avslöjats som en lögnare och det råder fullständigt kaos på tidningens redaktion, där man desperat försöker rensa upp efter skandalen. När Heloise oväntat får ett brev från Anna Kiel, som är efterlyst för mordet på en advokat tre år tidigare och fortfarande på fri fot, ser hon det som sin räddning.    

Heloise börjar gräva i fallet men när en av hennes kollegor mördas tvingas hon inse att hon tagit sig vatten över huvudet. Hon stöter ihop med polismannen Erik Schäfer, som även han börjat rota i Anna Kiels fall, och frågorna hopar sig. Har Anna Kiel slagit till igen, eller finns det fler än en mördare? Varför leder alla spår i fallet plötsligt till Heloise? Är hennes eget liv i fara?    

MHM, vad ska man säga om det här då? Upplägget med polis och journalist kändes enligt min mening lite väl gjort redan. Sedan tillkom en twist som jag inte riktigt såg komma, men jag kände ändå att...näää. Det var liksom FÖR stereotypt och även om det inte var 100 % förutsägbart så var det väldigt mycket transportsträckor och rätt onödig och lite stolpig dialog. Den här boken får två smörrebröd av fem möjliga.