Har läst Irrbloss av Elly Griffiths. Handlingen:
Det mesta är nytt i Ruth Galloways värld. Hon har en ny partner, ett nytt hem och ett nytt jobb. Men när hennes gamla kollega kriminalkommissarie Harry Nelson tar kontakt och ber om hennes hjälp kan hon inte motstå att säga ja.
Den dömde mördaren Ivor March har äntligen erkänt att han faktiskt mördat fler personer, något Nelson alltid misstänkt, men Ivor tänker inte berätta var de är begravda om inte Ruth kopplas in på fallet. Ivor March berättar för Ruth att han har mördat fyra kvinnor, och att deras kroppar är begravda nära en by vid kärren, som sägs vara hemsökta av irrbloss.
Men är Ivor March ett irrbloss som lurar Ruth tillbaka till Norfolk? Har han en dold plan, och varför är Ruth så viktig för honom? Är det säkert att de sett det sista liket?
Den dömde mördaren Ivor March har äntligen erkänt att han faktiskt mördat fler personer, något Nelson alltid misstänkt, men Ivor tänker inte berätta var de är begravda om inte Ruth kopplas in på fallet. Ivor March berättar för Ruth att han har mördat fyra kvinnor, och att deras kroppar är begravda nära en by vid kärren, som sägs vara hemsökta av irrbloss.
Men är Ivor March ett irrbloss som lurar Ruth tillbaka till Norfolk? Har han en dold plan, och varför är Ruth så viktig för honom? Är det säkert att de sett det sista liket?
Ja, vad ska man säga om det här? Jag är ju så oreserverat förtjust i Ruth Galloway och Nelson och hela gänget av poliskaraktärer i King's Lynn (vilket även inkluderar den osannolika druiden Cathbad), att det känns som att det faktiskt inte behöver vara något mord. Det räcker att få hänga med dom och läsa om deras vardagsbestyr så ryser jag av välbehag och försöker läsa sakta för att boken aldrig ska ta slut. Ska man vara riktigt, riktigt ärlig så kändes den här själva mordgåtan som berättelsen är upphängd på ligga på gränsen till att vara lite i tunnaste laget, och kanske var det lite väl mycket omkring att Tanya och Judy gick runt och visade foton och frågade om x kände igen y. MEN DET GÖR INGET. Älskar den (och alla de andra böckerna) ändå och blundar för sånt. Den här får fem cykellopp av fem möjliga.
Nu måste jag in och tycka lite här. För jag läste irrbloss för någon vecka sedan och känner väl också att det var lite tunt med själva deckarintrigen. Men det kan man väl leva med när man får hänga med Ruth, Nelson och gänget.
SvaraRaderaDäremot är jag lite fundersam kring översättningen. På två ställen rättar Ruth ”papers”. Visst har vi väl ett svenskt ord för det? Och när det skrivs om att Ruth har haft ett träningskort men bara simmat tio gånger så har det kostat 500 pund per bad. Say what? Skulle Ruth ha köpt ett träningskort för 70.000 svenska kronor? Låter väldigt dyrt. Och inte så Ruthigt.
Nu läser jag Mordkonsulten och det är så mysigt att jag inte vill att det ska ta slut.
DDT
När jag pluggade nån kurs i kommunikation som ingick i mitt program på högskolan så var en av uppgifterna att vi skulle skriva ett "paper". Det var ingen som använde något annat ord för det, så jag har nog bara utgått från att det inte finns något. Googlade nu och det bästa jag kunde hitta var "forskningsarbete", men det låter ju lite lamt.
RaderaAngående Ruths träningskort så fattade jag det som att hon hade köpt ett kort à 500 pund per år i tio års tid och så bara använt det en gång per år. Det känns mer som Ruth :)
Köar för Mordkonsulten på bibblan men folk läser så himla långsamt så jag lär nog få vänta ett bra tag.