Igår stod det "markarbete mot hoppning" på schemat. Hon har varit jätteseg på första lektionen idag, sa Karin om Köttbullen och jaha, det kändes väl sådär med tanke på fredagens rätt så kassa insats (främst av mig, men det är klart att Köttbullen bidrog ju inte heller jättemycket). Har dock analyserat detta hit och dit hela helgen och kommit fram till att jag måste (såklart, självklart) jobba med framåtbjudningen i första hand och om det tar hela lektionen att få igång henne SÅ FÅR DET VÄL GÖRA DET DÅ. Vet inte om det hade med detta mindset att göra, men så himla seg kändes Köttbullen inte. Sen stod hon såklart emot i högervarvet, men inte värre än vanligt och nä, jag tyckte nog att jag fick fram henne rätt så bra när vi red fram. Sedan skulle vi göra en övning där vi skulle skritta på liten fyrkant, vända in mellan två koner på långsidan, fatta galopp (från skritt), galoppera över en bom på medellinjen, bryta av till trav vid nästa långsida, sakta ner till skritt i hörnet och så fortsätta till konerna, vända in, fatta galopp osv. Alltså, Köttbullen kan ju inte fatta galopp från skritt, hon kan ju knappt ens fatta galopp från arbetstrav (även om det går bättre och bättre, antalet steg i slängtrav minskar för varje vecka!), men vi fick ju försöka. Första gången begrep hon ingenting och vi var först så hon hade ingen draghjälp av någon annan. Fick lägga till spöet och då blev det galopp och bakutspark, men utan snärt så jag kunde bara driva fram henne vilket jag tror var väldigt nyttigt för tidigare har hon nästan alltid lyckats få mig lite ur balans (kanske inte alltid fysiskt, utan mer mentalt) eller att jag varit tvungen att styra undan henne för att hon inte ska komma i vägen för någon annan, och sedan har hon lyckats bryta av till trav. Och om hon sparkar bakut för att det är jobbigt så blir det ju så att säga självbelönande när hon slipper undan. I alla fall, det var bara första gången hon gjorde så, sedan gick det riktigt bra. Inte för att det blev klockrena fattningar från skritt, men det blev i alla fall galopp någon gång mellan konerna och bommen. Och med tanke på att jag ibland (oftare än jag önskar) har tvingats trava en hel djävla långsida i stötig slängtrav utan att lyckas få till en enda galoppfattning så är det här STORT. Sen visst att hon så småningom fick lite draghjälp av att se de andra galoppera, men skit i det.
Sen skulle vi göra en annan övning som var så här: Komma i trav utmed långsidan, fatta galopp innan hörnet, vända upp på nästa kvartslinje, rida över galoppbommar, galoppera en sträcka på 24 meter och hoppa ett (väldigt) litet kryss. Vi skulle också räkna antalet galoppsprång mellan bommarna och krysset. 24 meter är ungefär sex galoppsprång för en normalstor häst med normalstor galopp.
OCH DET GICK SÅ DJÄVLA BRA. För det första: Hon fattade galopp när jag ville det, utan att jag behövde göra det till ett jätteprojekt. Och har man sluppit jaga in någon i galopp från slängtrav utan har ordning och reda från början så kan man tydligen plötsligt både rida en bra hörnpassering, planera sin väg, lägga henne i rätt tempo, räkna antalet galoppsprång (det blev sju, men Köttbullen är ju ingen stor häst och har ingen stor galopp och det blev sju jämna fina galoppsprång i ett bra tempo) samt rida rakt fram efteråt. Hon dök lite över bommarna, men annars var det TOPPEN-TOPPEN. Detta var nog den roligaste hoppövning jag gjort på denna sida millennieskiftet, annars tycker jag mest att det är ett nödvändigt ont och att det är skönt när man är klar och har överlevt, typ. Men nu är jag nästan lite pepp inför nästa veckas hoppning! Vi får väl se hur länge denna känsla håller i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar