På min tv just nu

På allmän (hehe) begäran så kommer här lite synpunkter kring de tv-program jag följer just nu.

BIGGEST LOSER: Jag hejar på Simon! Fast nu åkte han ju ut, men hoppas han vinner hemmapriset då. Tycker han verkar vara en så himla fin person, snäll och omtänksam. Började nästan lipa lite när han fick träna med poliserna. Sån har jag alltså blivit. Får nästan lite moderskänslor för honom, fast han har ju redan en mamma som nästan verkar vara viktigare än flickvännen, för man kan väl ändå tycka att det är rimligare att vilja ringa till henne än till mamma när man får ringa ett (1) samtal? Det känns lite osunt, det gör det faktiskt. Men skitsamma. Jag gillar Simon. Gillar även Diako och Sebastian, fast de är lite quitters som har tusen undanflykter och förklaringar. De kommer aldrig att klara sig i det långa loppet. Har VÄLDIGT svårt att se hur man kan vara så ung, f d elitidrottare och sedan dega ner sig så fullständigt? Alltså, jag fattar ju att de här människorna inte mår bra, och jag fattar också det här med att man använder mat som både ångestdämpare och belöning och straff och jag fattar också att det i såna lägen är svårt att förhålla sig till mat. Det är ju inte som att sluta röka, det är ju bara att bestämma sig för att aldrig mera ta ett bloss. Men man kan ju inte bestämma sig för att aldrig mera äta. Så jag fattar att det är problematiskt och jag tycker det är bra att det kommer fram, för det är ju inte så enkelt som att folk inte vet hur de ska äta. Alla normalbegåvade människor känner nog till att sallad och vatten är nyttigt och att pizza och läsk inte är det. Sen tycker jag att programmet förenklar det lite, för om lösningen är att Micke/Pischa tar en åt sidan på gymmet och stirrar en i ögonen och säger några väl valda psykologiska floskler som går ut på att man ska tro på sig själv och som även innefattar ordet "krigare" så hade det ju knappast funnits några överviktiga människor. Men ja. Det ska ju bli bra tv också. 
Vilka gillar jag inte? Jag gillar inte Andreas och jag gillar inte Mona. Andreas för att jag tycker att han bara verkar vara en självupptagen lipsill och jättebäbis, och Mona känns otroligt dryg. Jag gillade inte Claus heller, men tyckte ändå han tog sig mot slutet. Men de här två tycker jag bara blir tradigare ju längre tiden går. Men återigen, det ska bli bra tv. Och det blir det ju. 

BONDE SÖKER FRU: Är det inte en väldigt händelselös säsong? Nu har jag inte sett förra veckans avsnitt, men tycker generellt att det mest är en massa transportsträckor och konstlade "ska du och jag gå iväg och ha lite egentid"-stunder? G-Ä-S-P. Tycker knappt någonting om någon. Eller jo, det gör jag ju. Mats tycker jag verkar vara lite obehaglig. Kan absolut inte sätta fingret på vad det är, men jag får lite psykopatvibbar av honom. Pontus känns rätt trist. Gillade Erik, men nu tycker jag han har hånglat runt med alla (ok, lite överdrivet) och det känns väl sådär. Gillar Patrik, men fattar inte vad han ser hos den där fåfänga 19-åriga lintotten. Det kommer ju aldrig att hålla i längden. Jag tycker han borde välja Einar istället, han verkar astrevlig. 

I VÅR HERRES HAGE: Har sett två avsnitt nu och JA, jag tycker det är en förtjusande serie men NEJ, jag förstår inte riktigt varför man ska göra om allting? Helen är en bonddotter som bor med sin pappa och hjälper honom med gården och tar hand om sina småsyskon, hon skulle ALDRIG bli bjuden på någon sån där snofsig socitetstillställning hos mrs Pumphrey. Sen tycker jag inte att dynamiken mellan Siegfried och Tristan har kommit till sin rätt, men den kommer kanske. Jag kommer såklart att fortsätta följa. Hur ska de gestalta Granville Bennett? 

THE CROWN: Detta (plus I vår herres hage) är den serie som jag och min man ser tillsammans. Vi var inte först på denna bollen och har precis börjat på den tredje säsongen. Har lite svårt att smälta att det är nya skådespelare, jag är ju också lite ansiktsblind och har därför lite svårt med de där som inte är med hela tiden. Fast jag tycker Olivia Colman gör drottningen bättre än vad Claire Foy gjorde, men det kan också bero på att Elisabeth är så djävla gammal att man liksom inte har någon tydlig bild av henne som ung och därför inte riktigt kan relatera till det på samma sätt. Ser mycket fram mot den omdiskuterade fjärde säsongen. 

KÄRLEK & ANARKI: Har precis tagit mig igenom denna, den var väl okej. Lättsmält eller vad man ska säga. Rätt så förutsägbar och själva plotten kändes krystat osannolik, men något ska ju driva historien framåt, det kan väl inte bara handla om att alla går till jobbet och gör sitt och åker hem och tittar på tv. Men den var okej. Sen gillar jag ju Reine Brynolfsson, tycker han är Sveriges bästa skådespelare, så allt han är med i blir ju lite bättre än vad det skulle ha varit annars. 

QUEEN GAMBIT: Började jag kolla på igår, den verkar lovande även om jag bara hann kolla på ett halvt avsnitt. Snygg. Gav man verkligen knark till barn på barnhem, sa min man tvivlande när han stannade till (han säger att han absolut inte vill se "såna där jobbiga relationsserier som du gillar", men tillbringar förbluffande mycket tid med att stå och titta på samt kommentera det som händer i tv-rutan på de där jobbiga relationsserierna) och det verkar ju onekligen märkligt men på 50-talet var väl i stort sett allting möjligt. 

Over & out från tv-soffan.