Första delen i en skrämmande aktuell serie om två australiska poliser och en ung svensk konststudent. Greta lämnar Sverige för att bearbeta ett trauma och kommer till Darwin i norra Australien. Men det lugn hon söker uteblir när hon hittar en död kvinna på stranden. Kroppen är svårt sargad och går knappt att identifiera, men snart står det klart att kvinnan tillhörde ursprungsbefolkningen. Utredningen leds av den bufflige polisen Bluey och hans kollega Jess. Tillsammans följer de ledtrådar och spår i ett samhälle där man förhåller sig fritt till lagen och där människor behandlas långt ifrån lika. Regnperioden dröjer, luftfuktigheten är outhärdlig och brottsligheten i Darwin ökar. Det är bråttom att finna svaren. Vad hände egentligen kvinnan på stranden? Rör det sig om en krokodilattack, som alla först tror, eller finns det mörka motiv bakom hennes död? ”Nämn inte de döda” tar dig långt bortom det förväntade, till en tropisk värld som känns både främmande och välbekant.
Jaha, först var jag lite skeptisk. Störde mig en del på språket som kändes lite slarvigt och användandet av ord som "journos" och "flatmates" och "joeys" irriterade mig lite. Sen kändes ju karaktärerna SÅ gjorda: ung kvinnlig ambitiös nyutexaminerad polis paras ihop med äldre bufflig kommissarie med bagaget fullt av skilsmässor, alkoholproblem, ett mörkt förflutet osv, den känner vi ju igen. Ja, men sen fastnade jag i alla fall, för det här var en riktigt spännande historia. Intressant perspektiv med Australiens ursprungsbefolkning som i alla fall jag inte visste så mycket om. Sen kändes kanske vissa detaljer lite VÄL osannolika, och man kanske inte heller måste berätta exakt VARJE gång wallabyn Mango fick mat, men mot slutet var jag så förtjust i både Bluey och Jess att jag kunde bortse från det mesta. Hoppas det kommer en fortsättning snart då? Den här boken får fyra stora krokodiler av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar