Läget

Så hur är egentligen läget så här i oktobers sista skälvande dagar i detta nådens år 2020? Jodå, tackar som frågar eller vad man säger. För närvarande är jag apstressad, mest p g a jobbsituationer. Alltså, jag gillar mitt jobb i grund och botten. Det är fritt, jag får lägga upp mina dagar som det passar mig, jag kan komma och gå lite som jag vill, jag har många bra människor omkring mig (i alla fall sedan Narcissus fick foten), jag jobbar oftast med roliga och spännande saker och ingen dag är den andra lik. Så det är rätt mycket på plussidan. På minussidan är detta: Trots trevliga människor finns det även en del rötägg och de kan ju fresta ens tålamod bortom all rimlig gräns. Utöver det så är det en mansdominerad bransch och it's a man's world med allt vad det innebär. Det vill säga att det finns en informell och inofficiell herrbastuklubb (ingen fysisk men ni fattar principen) där de viktiga besluten fattas och riktlinjerna dras upp, men sedan kommer någon på att ojdå, vi måste visst beakta den och den aspekten också och så blir man inkastad mitt i ett projekt där man förväntas kunna allt som om man varit med från början. Sedan är vi ett litet företag i en stor koncern, vilket innebär att det finns få människor som kan backa upp de stora ambitioner som finns för koncernen. Minsta lilla vab eller sjukdomsdag kan få den mest omsorgsfullt upplagda projektplan att rasa som ett korthus även i vanliga fall och en pandemi gjorde ju inte saken bättre om jag säger så. Men jaja. Ett jobb är ett jobb är ett jobb, men man lider ju lite av Duktig Flicka™-syndrom i kombination med it's a man's world. Ibland häpnar jag över hur lite vissa (män) kan, de sitter på relativt höga poster och ändå är det knappt att de klarar av att infoga en fil i ett mail, och de kommer ändå undan med det? Hade det varit en kvinna så hade det (gissningsvis) hetat att hon var underkvalificerad och så hade man åkt ut med badvattnet. Men karlarna, de kan sitta och fumla med pekfingervalsen på tangentbordet och ta en halv dag på sig att göra något som jag hade fixat på en kvart, och de sitter ändå kvar och pöser med sina höga löner på sina höga poster. Generellt sett alltså, jag vet att det finns undantag och inte alla män osv. 

Ikväll ska jag träffa Jenny. Jenny och jag var kollegor och bästisar, nu är vi bara bästisar. Vi jobbar båda mycket och har båda mycket på fritiden och bor inte i samma stad så därför är det inte så lätt att få till en träff, men ikväll djävlar. Då ska det drickas vin. Har inte druckit en droppe alkohol sedan semestern, och jag har också varit väldigt sparsam med sötsaker. Jag skulle gärna vilja säga att jag mår jättebra av detta nyttiga leverne, och det gör jag också. Men jag skulle inte vilja påstå att det är någon enorm skillnad, för jag mådde inte på något sätt dåligt tidigare. Hur som helst, ikväll ska jag ge mig själv dispens från både alkohol- och sockerförbudet som instiftades efter semestern. Det är ett hårt jobb men någon måste göra det när världsproblemen ska lösas. Hehe. 

Annars då? Jodå. Tränar på med Tage och ibland med taxarna men de jobbar annars mest som promenadkompisar och soffkuddar. Tage börjar bli ganska duktig i lydnaden även om han fortfarande är väldigt reaktionsbenägen och ska ha koll på exakt allt. När vi spårar på fält släpper han ofta fokus och ställer sig och glor på någonting långt borta i horisonten som han har fått syn på. Det är lite frustrerande och svårt att komma åt om man inte ska blanda in lydnad i spåret och det vill jag inte göra. Egentligen tror jag att han hade passat bättre som sökhund, men det verkar så djävla jobbigt att vara med i en sökgrupp så jag får väl se hur karriären utvecklar sig. Hans bästa gren är budföring. DJÄVLAR vilken fart han får upp. Han gillar också uppletande, men där behöver han träna mer på sin uthållighet, han bränner lätt all energi på första föremålet och sedan är han inte lika motiverad att ut och leta igen. Men det kommer väl. 

Tage med sitt lilla tjänstetecken (storlek XS)

Från helgens långpromenad

Hönsen är fortfarande en stor källa till glädje. Vet inget som är mer avkopplande när man kommer hem efter en svinstressig dag än att sätta sig i hönsgården och glo på när de pickar och krafsar och sprätter runt. För närvarande ruggar alla så det är inte direkt någon äggfabrik, får väl cirka 2 ägg om dagen. Astrid, vår smålandshöna som kläcktes i mars i år, tror jag har börjat värpa, men jag har aldrig ertappat henne med att ligga i redet så jag är inte hundra på hur hennes ägg egentligen ser ut. 

Ruggugglan Astrid! 

De svarta hönorna, Ulrika och Eleonora, har i alla fall börjat betala hyran. Eleonora är en Silverudds Blå och lägger gröna ägg. Det är coolt. Skäggiga damen Ulrika är någon slags blandras och hon ger bruna ägg i en alldeles egen nyans. En gång i början lade Ulrika ett ägg ute i hönsgården, men annars har båda två duktigt gått in till redet för att värpa. Tycker det är så häftigt det där att de liksom fattar att det är dit de ska gå.  

Ulrika (längst bort) och Eleonora (närmast i bild). 

Ja, det var väl allt från Höns-Hilton. Blommehönsen och Kim Wall har nu börjat acceptera unghönsen lite mer, men de ska veta sin plats. Så kommer man med något gott så får man sprida ut det på flera olika ställen för annars får inte Astrid, Ulrika och Eleonora en enda smula. Men de blir inte bortjagade längre utan kan få lov att hänga med flocken då och då. 

Vaktlarna har jag inga bilder på. Efter senaste kläcket är det lite för många att hålla reda på, 15 stycken totalt. Alla har inte ens fått namn p g a att flera liknar varandra så mycket att det inte går att se skillnad på dom. De går i två flockar, en med tuppen Batman och en med den nya tuppen Kvicken. Men de har gått in i vintervila nu och lägger inga ägg längre. De bor i kaninburarna eftersom vi inte har blivit färdiga till att fixa till voljärerna och framför allt råttsäkra dom. Trodde ju att jag hade säkrat tillräckligt genom att gräva ner putsnät i hela botten omlott med 10 centimeters överlappning och så jord ovanpå det, men jag hade underskattat råttors förmåga att gräva gångar och pressa sig in i små utrymmen. Nästa gång ska vi naja ihop skarvarna, den saken är säker. Men det får väl bli till våren.