ÄNTLIGEN!

För lite drygt ett år sedan så hörde jag på nyheterna om någon svensk skådespelare som hade dött, och jag tyckte jag kände igen namnet och tänkte att det där får jag googla sen (satt i bilen när jag hörde detta). Senare, när det var läge att googla, så hade informationen om Sara Danius' bortgång precis nått nyhetsflödet så allting handlade om det och det var stört omöjligt att hitta någonting på varianter av kombinationen "svensk skådespelare död Helsingborgs stadsteater" (för det var någon gubbe från Helsingborgs stadsteater som uttalade sig om den hädangångne). AAARGH så irriterande. Frågade runt bland alla jag mötte, men nä, ingen hade hört talas om någon nyligen avliden svensk skådespelare och regissör, det var bara Sara Danius för hela slanten. Fick släppa det till slut och helt enkelt acceptera att jag aldrig skulle få veta vem det var, men det var så störigt. 

Men! I helgen fick vi oväntat besök av en kompis som är lite i kultursvängen. Vi pratade om ditt och datt och kom in på föreningslivet och styrelsearbete och valberedningar och otacksamma poster och liknande, och han berättade då om en avlägsen släkting till honom som för längesen hade spelat i någon teatergrupp, och i den gruppen var det en deltagare som var en riktigt usel skådespelare, och kompisen hade då lite ifrågasatt varför X var med i gruppen, och fick då till svar att X var kanske ingen vidare skådespelare, men en förbannat bra kassör och såna växer ju inte på träd så honom ville man inte stöta sig med. Har ingen aning om vem X var för det nämndes inte, men skådespelaren som var en avlägsen släkting till vår kompis var HANS POLSTER. A k a mannen vars död råkade hamna på nyheterna samma dag som Sara Danius dog (han dog dock inte samma dag, men dödsfallet var väl nyhetsmässigt inte i samma dignitet som Svenska Akademiens ständige sekreterare kan man väl tänka) och därför kom helt i skymundan. 

Äntligen fick jag veta det. Känner ju dessutom mycket väl till Hans Polster (vilket inte alltid är fallet när det talas om svensk teater och/eller kulturelit) eftersom han spelade Gunnar Lövgren i min bästa tv-serie Hem till byn. En serie jag har sett fler gånger än vad som kanske kan anses som hälsosamt, men det kan jag leva med.