Svärmodern

Har läst Svärmodern av Moa Herngren. Har tidigare läst Tjockdrottningen som jag tyckte var rätt okej. Den här boken handlar om följande: 

Som ensamstående mamma har Åsa och hennes son alltid varit nära. Men relationen förändras när sonen träffar en ny flickvän som snart blir gravid. Åsa gör sitt bästa för att knyta an till sin nya svärdotter, men då Åsa försöker hjälpa till uppfattas hon som gränslös. Det blir början på en konflikt som kommer att splittra hennes familj.

Det blir smärtsamt uppenbart för Åsa att den viktigaste personen i sonens liv inte längre är hon själv, utan svärdottern och den nya familjen. Och när Åsas egen mamma går bort, står hon plötsligt alldeles ensam.

Ja, vad tyckte jag om den här boken? Det får nog bli ungefär samma omdöme, rätt okej. Störde mig lite på att boken först var i jagform och sedan i tredje person (när det handlade om samma person), men intressant upplägg att läsa ur de olika personernas perspektiv. Sen kan jag väl tycka att den här upplevda gränslösheten var lite väl lam, eller så har jag en annan definition av gränslöshet (har även en svärmor som tillför ytterligare en dimension till begreppet gränslös så det var kanske därför jag inte ens fattade vad alla de här konflikterna i boken ens var att tjafsa om, man har ju varit med om värre liksom). Men ja. Den kommer väl inte att lämna något djupare avtryck, men ändå helt okej. Den här boken får tre familjegräl av fem möjliga.