torsdag 1 oktober 2020

Och varför ska saker vara enkla när de kan vara svåra?

Jamen ni undrar säkert hur det har gått med allting som var på gång? (som influencers skulle ha inlett inlägget). Nä, men jag börjar väl med det enda som har gått bra, besöket hos artros-PT:n i måndags. Fick motsvarande en OK-stämpel i stjärten och så var det bra med det, jag behöver inte komma dit fler gånger om det inte är så att jag får besvär igen, och besvär skulle jag inte säga att jag har just nu. Enda gången det gör ont är om jag typ gör knäböj stående på höger ben, men den lilla stunden kan man ju stå ut eftersom SMÄRTA INTE ÄR FARLIGT. I alla fall inte den här smärtan. Ska fortsätta med mina övningar och så fick jag några nya som verkar svinsvåra, men eftersom allting har gått så bra så behövde jag nya utmaningar, tyckte hon. För all del, tyckte jag. 

Så gled jag ut därifrån och åkte hem till ett KAOZ, för både spis och duschkabin hade kommit och jag tyckte det stod grejer exakt överallt. Min man hade baxat ut den gamla spisen och in med den nya och där stod den som en blänkande juvel i köket. Testade plattorna, de fungerade. Satte på ugnen, inget hände. Inte heller fungerade den lilla displayen med klocka, såg jag nu. Amenvafa-AN? svor jag. Hade vi köpt typ typ en spis med ett tomt skåp under? Fått ett måndagsexemplar? Nä, men då visade det sig att den gamla spisen gick på två faser och den nya på tre, och den lata elektrikern som hade kopplat in den gamla spisen för 25 år sedan hade bara dragit två faser från elcentralen till uttaget. Då är man ju glad att man är gift med en elektriker, men inte ens denna elektriker med kraftiga hamstergener hade en extra sladd till ett trefasuttag liggande i gömmorna. Så spisen blev stående där den stod, halvt utdragen. SUCK. 

Så gav sig min man sig på att montera duschkabinen. Det stod i kundrecensionerna att den var svårmonterad och att den medföljande monteringsinstruktionen var i det närmaste obegriplig, men det var inget som fick min man att backa. Där är han som professor Balthazar, han funderade och funderade och funderade och så plötsligt kom han på det. Sen springer han förvisso inte till sin universalmaskin och får ut tre droppar av något magiskt som löser hela skiten i ett nafs, utan det är väl mer att han kan tänka ut hur allting måste göras och i vilken ordning, utan att vara beroende av en monteringsanvisning. Fantastisk egenskap som jag önskar att jag också hade. 

Vi har ett mycket litet badrum, men min man hade såklart mätt och kollat så att denna gigantiska duschkabin skulle få plats. Den är typ dubbelt så stor som den gamla och upptar cirka hälften av badrummets golvyta. Det var precis så att man kunde klämma in tvättkorgen mellan duschkabinen och väggen, sedan var det fullt och ska jag vara helt ärlig så känns det lite klaustrofobiskt, men man vänjer sig nog.
Det första problemet började när det visade sig att det inte gick att vända på den del där skjutdörren satt. Den yta i badrummet som inte upptas av den gigantiska duschkabinen är dedikerad till toastol och handfat och det är ju grejer som inte direkt är flyttbara. Nu gick det bara att sätta duschkabinen på ett sådant sätt att skjutdörren hamnade vid väggen med handfatet, dvs att man skulle bli tvungen att åla sig in via ett cirka 30 cm "stort" mellanrum mellan duschkabin och handfat istället för att skjutdörren skulle vara placerad på den enda platsen med fri golvyta (mellan handfat och toastol). Det löste min man genom att vända hela duschkabinen upp och ner, då kom ju skjutdörren på rätt håll så att säga. Nästa problem som uppstod var då att hålen för blandare och duschslang kom rätt långt ner på duschkabinsväggen istället för rätt långt upp, men det är ju bara en estetisk fråga som jag inte bryr mig jättemycket om. Problemet handlade mer om att de medföljande slangarna hamnade på fel ställen och därmed inte räckte till, så monteringen fick avbrytas för att åka och köpa mer slang. Detta gick såklart inte att samordna med att åka och köpa mer sladd till spisen, för det visste vi ju inte då. Och allt sånt där tar ju eviga tider när man bor på landet och inte har Biltema och Byggmax och liknande faciliteter inpå knuten.  

Såatteh. Ja, men igår var i alla fall duschkabinen redo att invigas, och det var en lyxig känsla må jag säga. Mindre lyxigt var det när jag sedan skulle hänga upp min handduk, för då nådde jag inte handdukshållaren längre. Den hänger ovanför tvättkorgen mellan duschkabinen och väggen och nu stod det plötsligt en toastol i vägen. Eller den har ju stått där hela tiden, men innan fanns det golvutrymme mellan toastolen och väggen och där står det nu en duschkabin. Min man såg inte problemet för han är mycket längre än jag. Kan hända att jag sa till honom att det väl inte är meningen att det ska kännas som att man är på ett djävla HOSPICE och behöver be om hjälp för att få duscha, men det var lite så det kändes (inte för att jag vet hur det är att ligga på hospice i och för sig, det var kanske ett lite överilat uttalande). Vi stod och grunnade en god stund för att hitta ett alternativt ställe att hänga handdukar på, men det ser kärvt ut för det är verkligen ett jättelitet badrum och man vill ju kunna sitta på toa utan att ha en blöt handduk hängande över sig. Men ja. Problem är ju till för att lösas på något sätt, får väl börja googla "compact living" eller nåt. 

Och spisen står fortfarande där den står, ej inkopplad. Men det skulle min man försöka ta tag i som idag, fast idag hade han också enligt sig själv mycket annat att stå i. Han är ju arbetslös och det finns väl ingen arbetslös som söker jobb 8 timmar om dagen och det gör inte han heller, men nu var det någon deadline kring sökta jobb som skulle redovisas som pockade på uppmärksamhet. Hoppas det blir fixat till helgen åtminstone. Och att vi kan få bort allt djävla emballage som ligger överallt och tär på mitt välbefinnande. Så här går det aldrig till i Bygglov och liknande program, men stay tuned for the spännande fortsättning precis som vanligt. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar