Till stallet istället, v 33 2020, pt 2

Man var ju inte jättesugen på att åka och rida i fredags eftermiddag när termometern stod och dallrade på 27 grader i skuggan. Sitter man som jag i luftkonditionerade lokaler hela dagarna är det ju nemas problemas att vara på jobbet i det avseendet. Men när man sen går utanför dörren! Kontrasten blir ju helt orimlig. Men jag var sugen på att fortsätta jobba med Köttbullen så jag trotsade värmen och åkte dit ändå. Vi var bara tre stycken, vi red inne i ridhuset för vi inbillade oss att det skulle vara aningen svalare. Det är ju tveksamt om det var det, men solen gassade i alla fall inte och det dammade inte. Nu hjälper det ju inte hur mycket man vattnar, det torkar ju upp på nolltid och sen rider man omkring i ett moln av damm som om man vore en karaktär i en spaghettiwestern. Jamen JÄKLAR vad det gick bra! Nu var det bara delvis min förtjänst, för Karin hade ridit Köttbullen dagen innan och fått igenom henne riktigt bra. Men den där känslan av att man tar tyglarna och så är det samarbete direkt istället för kamp? Så underbart! Hon gick riktigt stadigt i form i BÅDA varven i både skritt och trav. W-O-W liksom. Galoppen får jag inte riktigt till vare sig fattningar eller form än, men det kommer väl. Sen kroknade hon på slutet och började stå emot i högervarvet, men det kan man väl förstå. Jag var inte på topp själv i det läget om man säger så. Vi red en övning som var att man skulle rida på först A-volten, sedan mittvolten, sedan C-volten och så jobba med ställning och böjning i båda varven i evigheters evighet, amen. I kort trav under nedsittning och utan stigbyglar. I tropisk hetta. PUH, det var jobbigt. Men kul. Köttbullen var helt löddrig av svett efteråt och själv var man ju inte heller så fager. Men det var det värt. Är SÅ taggad på att fortsätta jobba med henne nu, och så är det teori idag! Suck, men ja, det är som det är.