Tio år

Idag firar vi 10-årig bröllopsdag. TENNBRÖLLOP, som det tydligen heter. Förstår mig inte riktigt på de där dagarna, jag fattar ju att i början är det bomull och papper och sånt där som liksom är obeständigt, och mot slutet är det silver och guld och diamant och annat som varar forever. Men enligt nån lista som jag såg så firar man till exempel korkbröllop efter 26 år, plywoodbröllop efter 29 år och glasbröllop efter 61 år. Inget av de materialen känns ju särskilt hållbara om ni frågar mig. Okej glas så länge man inte tappar det, en plywood och kork? Multnar ju innan Eleanor Rigby hinner plocka upp riset utanför kyrkan där bröllopet har varit, som Beatles skulle ha sagt.

För tio år sen idag var det skärtorsdag. Vi åkte in till rådhuset, hade valt den korta vigselakten (där de bara säger "ni har valt att ingå äktenskap, tager du denna...osv" och så svarar man (förhoppningsvis) ja och sen är det klart, det var inga konstigheter. Två kommunala tanter ställde upp som vittnen. När vi bokade tiden frågade jag om man fick välja vigselförrättare, för det är ju representanter för politiska partier och jag hade inte lust att låta mig vigas av nån himla moderat. Även om det inte var att jag skulle ingå äktenskap med en moderat, men några principer får man väl ändå försöka ha. Det visade sig att de som var utsedda till vigselförrättare hade varsin månad som de tjänstgjorde och i april var det såklart moderatens tur men det gick att byta om man ville. Bad att få nån sosse istället och det gick bra. Är ej sosse, men hellre det än moderat.

Ja, men det gick snabbt och smidigt och sedan åkte vi och köpte ett äppelträd som vi planterade under högtidliga former i trädgården. Sorten var Filippa, en sort jag hade i min förra trädgård och gärna ville ha igen eftersom det dels ett otroligt gott äpple, dels har det tjockt skal så det går att lagra länge. Nackdelen är väl att äpplena väldigt lätt faller från trädet så det blir mycket fallfrukt. Vår Filippa har hittills mest varit en dysterkvist som inte åstadkommit mycket av värde. Väljer att inte se det som en symbol för äktenskapet för i såna fall hade det ju varit rätt deppigt. Förra året blev det i alla fall tre äpplen, varav två föll av i förtid och det tredje var stort och fint och sen kom det någon blåsig dag och det föll ner och Hilding hann hitta det och äta upp hälften. Så kan det gå.

Efter att vi planterat trädet så gick vi ner på den lokala pizzerian och firade med trerätters middag. Den har vi nu övergivit till förmån för en annan som också ligger i byn men lite längre bort där pizzorna är godare och servicen bättre. Väljer också här att inte lägga in någon äktenskaplig symbolik i detta.
Dagen därpå var det långfredag och då åkte vi och hämtade Remus, tax med rätt att döda. Han kan ha varit den gölligaste valpen i världen. Och minsta. Här med Boris som man redan då tyckte var en gubbhund, och då var han ändå bara fyra år på den här bilden. Boris var i storlek som en schäfer och Remus ser ut som en liten lunchmacka.

SÖTCHOCKEN <3 <3 <3

Tio år sedan alltså. Doesn't time fly when you're enjoying yourself?